Den som lever får te

Sätt dig bekvämt för idag blir det ett långt inlägg. Eller föresten gå och fixa en kopp kaffe och ta något gott till. I Pyttans fall en bit GI chokladkaka och för  Mymlan blir det nog en påse smågodis. Arne gillar IKEA:s kardemummaskorpor med smör som den lojale Älhmultaren han är och mamma har nog något gott i sina gömmor, kanske en Fazer lakritsstång. Mats mamma i Boden som också läser och som jag aldrig har träffat vet jag inte vad hon äter men hon kanske gillar Prinsesstårta. Ja, alla ni som läser ta något gott till ert kaffe och luta er tillbaka i er bekanta miljö (utom Daniel då som just kom fram till Singapore och säkert delar en del av våra betyr) och läs. Och låt känslan av att - vad skönt jag har det här i min bekanta miljö - skölja över er.

Nja jag kanske överdriver lite men utmaningarna fortsatte över helgen också. I lördags skulle vi flytta och ägnade förmiddagen åt att packa ned allt vi har packat upp och ned i månder nu. Vid 12 kom en minibuss och hämtade oss och vårt ganska så omfattande ekipage. Och så upp med allt i den nya lägenheten. Den är möblerad men har inte några köksgrejer eller lakan eller handdukar och det är ju en hel del saker man behöver NU. Typ vatten att dricka, lakan, toapapper, muggar till vattnet, gafflar att mosa bananer med. Ja ni hajar. Så mitt i lunch och sovtid var vi tvungna att springa ut och handla vatten, mat och lite annat. Närbåda kidsen sov tog jag en taxi till Ikea. Jag var så stressad så jag glömde den obligatoriska adresslappen både till Ikea och hem men jag tänkte det löser sig. Jag hade adressen dit på engelska och han fattade vilken gata jag menade och när jag sedan så IJA (som Ikea heter på kinesiska) så fattade han. Det var ett framsteg, i Peking förstod de aldrig ett ord av vad jag sa i taxin men här kan de förstå en västerlänning lite bättre. 

När jag klev in på Ikea och såg allt bekant tänkte jag - I will do good here! Och bara för att understryka svenskheten så köpte jag en kopp kaffe och en kanelbulle direkt i kafeterian. Jag var egentligen inte särskilt sugen men jag gjorde bara för att jag kunde. Först var det underbart att gå där bland alla Billybokyllor och Ektorpsoffor och Yngvestolar. Man känner sig lite speciell som svensk när man är på Ikea utomlands. Man går runt där och tänker - jag vet vad att Sniglar inte bara är ett namn på en barnsäng utan också ett litet slemigt djur, det vet inte du. Och jag vet vad Droppar, Ljuvlig och Dinera betyder. Och jag har varit i Almhult och till och med i Liatorp (även om vi bara tankade där). Sen är det roligt att se en hel kinesisk familj tränga sig ned i en två-sitsig Ektorp eller provligga en Sultan. Det var massor av människor där och de provar ALLT. Nåväl, jag fyllde min vagn med massor av saker. Jag trodde bara det skulle bli lite lakan och husgeråd men ni kan ju tänka er. Vanligtvis när man är på Ikea hemma och åker dit för att handla en grej eller två så kommer man ofelbart därifrån med 22 grejer som man inte visste att man behövde innan man gick in. Tänk er nu när man har ett TOMT hem. Kineserna som provar mer än de handlar tyckte min enormt  överfulla vagn såg väldigt roligt ut. Halvvägs igenom Ikea började känslan gå från att det var kul att vara där till att jag ville ta mig därifrån. I kassan höll hon på att svimma av alla saker och jag försökte packa undan på bandet i den takt grejerna kom och packningen blev därefter. Det fick jag genast äta upp när jag kom till Home Deliverydisken. Så där kan det inte vara packat och inga glas och inga tallrikar och fyll i blanketten här och var bor du och ingen leverans förrän imorgon och jada jada -  vid det här laget var jag gråtfärdig. Efter en timme till så hade de tagit de stora grejerna och resten skulle jag ta med i taxin. Och utanför fanns inga vanliga taxi utan bara några special dyra bilar som kostar fyra gånger så mycket som en vanlig taxi. Visserligen bara 60 kronor istället för 15 men det stör mig när man vet att man blir lurad innan man ens hoppat in i bilen. Till slut kom jag hem med tre stora kassar och var helt färdig. På kvällen var vi bjudna en trappa ned till våra nya grannar och det var väldigt trevligt så kvällen var bra.

På söndagen skulle vi packa upp och ha det lite mysigt. Elsa som hade varit lite febrig och småhängig några dagar kändes sämre och hon hade en sån där djup, skällande hosta. Vi tänkte att vi nog måste åka till något sjukhus i alla fall och låta en doktor titta på henne. Hon hade dessutom fått prova lite mjölk två gånger dagen innan man fick information om att mjölken var förgiftat. Egentligen var jag inte orolig för att Elsa skulle ha blivit förgiftad eftersom hon inte ens druckit en deciliter sammanlagt, men det fanns med i bakhuvudet. Så istället för en sväng till ett fik eller en park åkte vi till ett sjukhus. Efter en timme fick vi träffa en doktor som tittade på Elsa och som sa att hon borde få en dos antibiotika och en spruta med hormoner! Ursäkta vadå? En spruta hormoner och antibiotika? Vi hade knappt tänkt åka in. Vi frågade om det verkligen var nödvändigt och han tyckte hostan lät lite elak och befarade att den skulle gå ned i halsen och skulle kunna ge andningsproblem och då är lite hormoner (fast det är tydligen samma sak som kortison) ett sätt att hindra det och antibiotikan var mot halsinfektionen. Vi blev helt förvirrade och dessutom pratade han inte jättebra engelska så det var svårt att förstå nyanserna. Vi frågade hundra frågor och sa att vi bara ger antibiotika till små barn i Sverige om det verkligen är nödvändigt och en spruta hormoner! Jag ringde och väckte mamma i Sverige för att få lite vägledning och hon slog febrilt i FASS nyvaken som hon var. Hon frågade om man inte kunde få hormonerna/kortisonet i tabletform och ge hemma istället och det gick bra. Hon är smart min mamma. Så vi köpte ut kortisonet och antibiotikan och tog med det hem och under tiden ringde mamma sjukvårdsupplysningen hemma och tog reda på lite mer. Så om det inte blir värre avvaktar vi med antibiotikan men tydligen tyckte de att kortison kunde vara bra om man hade sådan hosta (om det nu är falsk krupp eller vad det är) så nu gör vi så. Elsa mår inte toppen men är inte helhängig så jag hoppas hon klarar sig utan antibiotika. Jösses vilken pärs det blev av den turen. Hormonspruta lät som något man ger till en ko som är sjuk inte vår söta lilla Elsie som bara hostar lite.

Idag måndag kom Elisabeth Wu, vår kavata landlord, tillbaka med en liten armé av fixare. Så hela dagen har det varit gubbar springades här som har installerat Internet, telefon, fixat avloppet, försökt fixa tvättmaskinen, installerat tv-kanaler, flyttat möbler, spikat upp tavlor och llite annat. Olika gubbar för varje grej. Puh. När alla hade gått råkade jag ha sönder en porslinstallrik över all den blöta halvtvättade tvätten som ligger i diskhon eftersom tvättmaskinen är trasig men nu är jag så trött så jag tänkte bara - Tänk vad många små bitar det blev av den tallriken och vad svårt att få loss dem från alla kläder. Sen tog jag min kaffe och gick därifrån.

MEN, nu känns det som att vi har ett hem. Det mesta, om än inte allt, är på plats. Kläderna hänger i garderoben, barnen har varsin säng MED lakan i, det finns lite mat i kylen och lite husgeråd i skåpen, vi har BBC, CNN och inte minst HBO på TV:n, Internet funkar och vi har en kaffepressare och kaffe i köket. Det kommer gå det här också. Och precis när alla gubbar hade lämnat lägenheten och Elsa somnat fick jag ett SMS från min nya granne och nya kompis Catarina - Vill du hänga med på massage ikväll kl. 9? Gissa om jag vill det!