Den som lever får te

Som nykomling i fjärran land vill man så klart lära känna nya människor. Eftersom de flesta utlänningar är i samma situation så är man mycket mer öppen för nya kontakter. Igår började jag prata med en mamma på dagis som jag hälsat på några gånger tidigare. De är från Tyskland och hennes Mats går i Nilos klass. Vi började prata på väg från dagis och sedan gick vi och tog en kaffe på Starbucks tillsammans och hade det väldigt trevligt. Jag föreslog att vi skulle ha en playdate så Nilo och Mats kan bli lite kompisar och kanske lite tryggare på dagis. Det går bra på dagi men jag tror Nilo mest försöker vara med sin fröken Robbie och inte så mycket med de andra barnen. Så vi bestämde att vi skulle ses efter höstlovet.

Några kompisar till oss som var och besökte oss i Peking hade kompisar i Hongkong som också skulle flytta till Shanghai och gav oss deras e-post. Och desperat som man är i denna situation mailade jag dem och sedan hade vi en del mailkontakt innan vi flyttade hit. Och dem har vi träffat några gånger nu. Det kändes nästan som vi kände varandra innan vi hade setts. Nilo tycker deras Alice 4-år är väldigt spännande och tycker hennes rum med massa leksaker är fantastiskt. Första gången vi var där hörde jag ett - Ska vi leka doktor? från rummet. Oj, redan tänkte jag. Men sedan kom de ut och var båda doktorer och vi vuxna fick vara patienter. Som alltid när Nilo leker doktor ska man ligga på rygg med benet i luften. Det är hans referens till sjukhus och doktorer. Igår var vi hos dem på en mammagrupp fast det var bara en mamma till där. En svensk tjej som bott här i fem år och som också har två blondinos. Så nu räknar jag också henne till min bekantskap.

Och sen har vi förstås Bjön och Catharina en trappa ned som jag i och för sig bara träffat kanske fem gånger sammanlagt men som redan känns som våra bästisar. I Sverige skulle det vara bekanta. En annan lustig sinkadus var den kinesiska PR-byrå som Henrik delar kontor med här. Det är en svensk som grundat den byrån i Peking och den svenska kille som är chef för deras Shanghaikontor visade sig vara en kille som gick i min parallellklass på gymnasiet. Han gick i Annas klass så vi har träffats då får jättelänge sen. Han är gift med en kinesiska och vi träffade dem i Peking men har inte hunnit träffa dem här ännu. Så även om det inte blir lika många gäster på Elsas tårtkalas som det var på vårt bröllop så kommer det några iallafall.