Sötnosar och blodiglar!
Mina barn är bäst i världen! De är de allra finaste som finns och det allra bästa jag har. Men jesus vad jag är trött på dem just nu. Vi har haft en lång sommar hemma i Sverige med mycket kringflackande. Herr Nilsson och Elsie är grymt tåliga. De är lika glada och positiva var vi än kommer. Och hur många människor vi än träffar. - Mamma, vem ska vi vara med idag? frågar ofta herr Nilsson. Och med rätta. Vi har träffat kompisar och släktingar nästan varenda dag hela sommaren. Men detta liv börjar ta ut sin rätt på framförallt mig och herr Nilsson. Han har inte varit på dagis sedan början av juni. Det är snart tre månader! Och han är en riktig dagisunge. Han älskar att leka med andra barn, att springa runt och vara med. När vi kom in på hans kusin Sorkens, den stora hjältinnan, skola häromdagen (6-årsverksamheten) blev han helt till sig. - Titta en kuddhörna, och en pysselhörna, och backar med bilar och massa bra böcker och en klätterställning och och och.... Det var som att släppa in honom i en godisaffär. Han behöver verkligen den där gemenskapen och strukturen och utmaningen. Efter snart tre månader utan dagis då jag, och Henrik när han var ledig, måste aktivera honom 15 gånger om dagen med olika lekar och lekplatser och böcker börjar ta ut sin rätt. Det börjar bli segt, både för herr Nilsson och för mig. Varje dag har vi massa mysiga stunder men varje dag har vi minst tre sammandrabbningar där han är arg och frustrerad och bara måste göra tvärtom och jag är arg och frustrerad och också måste göratvärtom. Och stackars Elsie får nästan inget utrymme alls och hon är ingen liten bebis längre utan behöver sin stimulans. Tänk vad det är ansträngande att ta hand om sina egna barn! Tack gode gud för barnomsorg. Det ska bli väldigt skönt att få lite rutiner igen. Även om det ännu är lite oklart hur dessa rutiner kommer att se ut.
Tänk såhär: Starbucks ChaiLatte, solsken, turistkarta, dumplings, siden, riktig storstad, en familj hemma i Sverige - liksom i ryggen - som älskar en, en strålande framtid med intressant jobb och egen kaffekopp som det kan stå FN eller Shanghai eller Cia eller Sillen på, men tänk nu inte så mycket på den strålande framtiden med sina morris-tapeter och tjejmiddagar utan tänk på frizonen i att befinna sig på en helt ny, spännande plats och de små plätttar av frid och fritid som så sakterliga kommer att breda ut sig om en vecka eller två, tänk på billiga skor, konst, historia, tänk på att det är så här en tid och sen simsalabim är det på ett annat sätt. Tänk på att ungarna blir större och hur de än har det så har de den bästa mamman man kan få, och hon kommer att gå och träna ibland och fixa naglarna och läsa sina svenska böcker på cafeér och barnen kommer att vara på dagis och med ayi och det kommer bara att bli bättre och bättre. Tänk på det, du. Snart, snart.
