Den som lever får te

Jag bjuder på ett leende till idag. Inte lika vackert som gårdagens men ändå roligt. Sådana där matstånd finns precis överallt här. Det osar och luktar och jag är inte helt säker på vad de lagar. och jag har inte vågat testa men det är ett rolig inslag i gatubilden. Jag har nu haft två dagar utan kaos! Skönt. Lite spring har det varit här av fixargubbar av olika slag och varje ny grej jag försöker fixa är ett litet äventyr. Jag har t.ex. lagat punkan på vagnen hos en gubbe på gatan. Han låg i sin vilstol på trottoaren och sov när jag kom så jag körde på honom bara pyttelite med vagnen så han skulle vakna. Sen fixade han punkan för 6 kronor. Jag har också köpt lite barnkläder men det vanliga förhandligen - Are you crazy? No you are crazy! Bladi bladi och sen enas man.

Ytterligare ett steg mot frihet är att vi igår hade tre potentiella ayis på intervju. Eftersom vi har så mycket kontaktr här har vi använt oss av en ayiförmedlling. Alla tre verkade trevliga men det är lite svårt att bedömma så mycket på en sån kort stund när man talar genom en tolk. En kunde lite engelska så henne fick man lite bättre kontakt med. Ayilönerna baseras inte på arbetslivserfarenhet utan på hur mycket engelska de kan så hon är lite dyrare. Det är tydligen svårt för fillipinskor att få visum till Kina just nu så då är de kinesiska ayisarna som kan engelska mer eftertraktade. Tänk vad man inte vet! Nåväl, det ska bli skönt när vi har en ayi så jag kan börja upptäcka lite mer av Shanghai och kanske börja läsa kinesiska igen. Men en sak i taget. Nästa vecka är det höstlov här och då är dagis stängt och ayisar lediga så då blir det Nilohäng igen men efter det börjar vardagen.