Den som lever får te

Såna här fina hus finns det överallt i Shanghai. Eller iallafall i området French Concession där vi bor. Husen är vackra vid en första anblick men tittar man lite närmare är de flesta i rätt dåligt skick och det hänger alltid rader man lakan, kläder och framförallt kalsonger på tork utanför. Men det är trevligt att dessa hus finns kvar, det gör stadsbilden mysigare.

Vår återkomst till Shanghai har hittills varit lite blandad. Det var skönt att komma hem till lägenheten, till vardagsrutiner med dagis och till Liu Mei som tar hand om business. Det var jätteroligt att träffa henne igen det är så trevligt att ha henne här. Vi småsnackar om ditt och datt, hon fixar här hemma och jag fixar med mitt och ibland dricker vi en kopp kaffe tillsammans. Jag hade innan svårt att tro att jag skulle kunna vara avslappnad med att  ha en hemhjälp hemma men det är verkligen inga problem. Vi har det trevligt. Dessutom är det mysigt i Shanghai. Allt galet folkliv, alla restauranger, dagiskompisar, kaféerna, min cykel.

On the down side så har jetlagen fortfarande inte släppt. Jäklar vad förlamande jetlagen är. Första natten sov barnen bra och jag dåligt. I natt var jag supertrött men barnen skulle hålla på och vakna och böka i flera timmar. Jag vet inte om det är jobbigast att inte somna själv fast man är trött eller att vara trött och vilja sova men ständigt väckas av barnen. Pest eller kolera. Dessutom har min förkylning slagit till med full kraft nu. Jag är heltäppt i näsan och känner mig seeeg. Dessutom är det kallt i Shanghai. Förra veckan var det varmt här, 12 grader och någon dag till och med över 20! Jag trodde att det innebar att våren kommit hit och att det värsta kylan var förbi. Men icke. Det var bara någon omvänd indiansommar. Nu är det 5 grader igen och mulet. Så jag är inte riktigt inne i matchen ännu. Men jag jobbar på det.

Igår var en kompis till min svåger här och hans kollega här på middag. Eller, jag känner också Lars men jag känner honom genom min svåger Anders. De är ett gäng kompisar som hängt ihop sedan gymnasiet - Stålpakten. Eftersom de gick på Adolf Fredrik kan de alla sjunga och på min syster Pyttan och Anders bröllop gjorde de en fantastisk boybandföreställning. Igår fick jag inga smakprov alls på det men det var roligt att han var här. Han jobbar på Ikea i Tokyo och hans kollega var en rolig japansk tjej så vi hade en trevlig middag tillsammans där vi jämförde kulturer och språk och barn och allt möjligt. Tills klockan blev 10 och jag insåg att det är en dagisdag imorgon också.