Diplomaterna



På SVT går en dokumentärserie, i likhet med alla andra yrkesdokumentärer som nu sänds, som heter Diplomaterna. I serien följer man ett antal UD-anställda i sitt arbete. Jag har sett de två avsnitt som hittills sänts och efter första avsnittet var jag superirriterad och efter det andra avsnittet tycker jag det är ok. Men jag tycker inte det direkt speglar vardagen på UD och de personer som de valt ut är verkligen inte representativa för UD-anställda.

Det som störde mig allra mest i det första avsnittet, som handlade om evakueringen av svenskar från Libanon sommaren 2006 som jag också arbetade med, var en scen där killen som man följer sitter och äter en slabbig macka i fikarummet med en kollega och de diskuterar hur man ska få ut svenskarna ur Libanon. Och speakerrösten säger något i stil men "och nu måste de snabbt fatta beslut om hur man ska evakuera alla svenskar som är fast i Libanon". Man ges intrycket av att beslutet av hur man ska evakuera svenskarna tas där mellan två handläggre, över en macka i fikarummet! Nej, det är inte så man fattar så viktiga beslut på UD! Gud så vinklat! Det är utrikesministern, regeringen, statssekreterare eller möjligen utrikesråden som fatter beslut - människor som utsetts av vår folkvalda regeringen! Sannerligen inte de två snubbarna i fikarummet över en kaffe och en macka!  Jag blev så otroligt irriterad. Och det spär på fördommarna om UD. UD är sannerligen inte en perfekt organisation och jag tycker det är toppen att det granskas av media. Men att vinkla det på det där sättet är ju idiotiskt och folk tror säkert att det är så det går till. Om jag trodde på det skulle jag inte känna mig särskilt trygg med hur det här landet styrs.

Jag hoppas det blir bättre framöver, fast jag hinner bara se ett avsnitt till innan jag åker tillbaka til Shanghai. Jag hade inga bilder på diplomater så det fick bli en bild på två söner till UD-anställda. Och i sann UD-anda kommer de bli nästa generations diplomater (nej, det är faktiskt också en UD-myt att det bara är barn till UD-anställda som får jobb på UD. Visst finns det ett par stycken men inte särskilt många).    

Kommentarer
Postat av: Sara

Att döma av bilden ser det mer realistiskt ut som om sönerna kommer bli busschafför respektive - ja - stå upp-komiker? Gabriel har å andra sidan listat brandman, rockstjärna och riddare som framtida yrken.



Instämmer f.ö. i intrycken från "Diplomaterna". Det framställs lite väl mycket som att Klas, and Klas alone, är den som är ansvarig för att få ut alla svenskar från Libanon. Vilket det förstås inte är. Sen är han kanske inte den mest "diplomatiske" diplomaten i världen när han snackar. Och att glatt meddela att "jag var på väg till golfbanan när jag fick samtalet" motverkar ju inte precis nidbilden av UD.



Å andra sidan får han exempelvis flygplatsen på Cypern att öppna en incheckningsdisk till innan det blir panik bland trötta svenskar. Det kostar visserligen 120 000 SEK, men han gör det.



Den nästan mest skämmande insikten efter första avsnitten är att det är pengarna som talar - alltid. Har du dollar, fint då fixar vi 1200 hotellrum. Nej tyvärr, USA har nu hyrt alla bussarna som ni hade bokat och de betalar så snuskigt mycket att ingenting ni gör spelar nån roll.



Ska i alla fall försöka följa resten av serien - ser den via SVT Play. Det borde förstås funka bra även i Shanghai - beroende på vilken uppkoppling ni har förstås. Här i Singapore tar de en evig tid att ladda hem trots landets projekt "Intelligent Nation" där alla invånarna år 2015 i princip ska ha bredband rätt in i örat.



Annars är jag själv - efter ett antal år med en UD-tjänsteman - klart besviken på den glamorösa sidan av diplomatlivet. Först nästa vecka ska jag gå på mitt första cocktailparty. Någonsin. Ska det vara på detta viset?

2009-02-06 @ 05:50:25
Postat av: Cia

Nej, det ska sannerligen inte vara på det viset. Det är varje medföljande frus rättighet att få gå på coctailparty minst en gång i månden! Jesus, Daniel måste jobba snabbare för att bli ambassadör.



Kommentareren om golf var rolig, eller inte.



Och jag minns det där att jenkarna hade köpt upp allt i Libanonkrisen. De bara gled förbi i kön, även sådant som vi blivit lovade som båtar, bussar och hotellrum. Money talks!

2009-02-07 @ 22:31:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0