Semlor och böcker
Jag har nyligen läst två väldigt bra böcker med av två väldigt intressanta kvinnor. Båda böckerna innehåller iallafall delvis rätt tunga ämnen men de är verkligen läsvärda båda två.
Först den jag avslutade senast - Väninnan av Eva Franchell. Franchell var Anna Lindhs vännina som var med när hon mördades på NK. Hon har jobbat på Regeringskansliet i ungefär 10 år och var bl.a. pressekreterare åt Anna Lindh under flera år. Det är en väldigt bra bok. Välskriven, intressant och såklart läskig när hon beskriver mordet. Men den handlar faktiskt främst om hennes år i politiken och hennes iakttagelser från denna tid. Den är såklart extra intressant för oss regeringskanslister som arbetat i samma korridorer under denna tid. Jag har arbetat på RK i 10 år nu och anställdes på UD samma vecka Anna Lindh mördades. Men jag är övertygad om att den är intressant även för människor som inte arbetat på RK.
Den andra boken är lika bra, om inte bättre, men är desto längre från min verklighet. Det är Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Det är en självbiografisk bok, eller nej, det är fatiskt en dagbok av Heberlein som är mano-deressiv, eller bipolär som det heter. Hon är en ganska känd debattör - välutbildad med man och tre barn som i boken beskriver några månader av mani och efterföljande depression och självmordstankar. Ämnet är ju fruktansvärt och ingen bok man direkt kastar sig över. Kul titel, den tar jag på standen! Men den är så otroligt bra. Hon skriver så bra så trots att jag aldrig skulle tänkt mig att läsa en sådan bok innan plöjde jag den som en deckare. Och man får förståelse för hur det är att leva i ett maniskt tillstånd, och depressivt, och att man trots att man i övrigt har ett bra liv brottas med tanken på självmord. Jag var och lyssnade på henne när hon pratade om sin bok på Akademibokhandeln när jag var hemma i Sverige. Det var intressant men det märktes att det var rätt tufft för henne att sitta där inför folk och prata om detta, och hon var ganska starkt medicinerad också. Men det var modigt av henne!
Nåväl, nog om elände. Idag är det Fettisdagen. Jag har inte ätit någon semla alls och kommer inte göra det heller. Kineserna har inte fattat det där med semlor och troligen inte heller det där med fasta och påsk heller (men den kopplingen känns inte som direkt avgörande för semleätarna hemma heller). Men jag åt en semla hos Anna-Karin i fredags och i söndags bjöd vi grannarna på semla här. Björn älskar semlor så vi hade tagit med kardemummabullar, mandelmassa och grädde hemifrån för att kunna överraska honom med.
Avslutningsvis läste jag just i DN.se att det kanske stundar förlovning i kungahuset. Så som ni förstår har jag inte tid att blogga mer utan måste koncentrera mig på att följa utvecklingen via nyheterna.
Cia. Vad har hänt? Du brukar ju aldrig stava fel, men i dagens innlägg finns flertal missar. But who am I to judge? Väninna eller vännina? Nästan samma. Men jag blev bara förvånad. En blogg om litteratur och allt.
Här hemma händer det grejer, inte bara är det fettisdag och det utlovas kungligt bröllop, bokrean har också slagit upp sina portar och jag och mamma har gjort den första vändan.
Jag pratade nyss med min make på telefon. Han berättade om den kungliga förlovningen. Han lät nedslagen på något sätt. Jag frågade om det var för att han härmed aldrig skulle få gifta sig med Victoria. Han sa att det handlade mer om Daniel. Och att det är jobbigt att vänta. Ända till nästa försommar. På bröllopet alltså.
Nu tänker jag gå hem från jobbet. Jag har skrivit en halv predikan, en halv krönika, två halva texter (en om ondskans problem och en om olika tidsuppfattningar). Får se om det blir en halv semla på vägen hem. Är glaset/semlan halvfull eller halvtom då?
Och jag rekommenderar, eller snarare BEORDRAR alla som läser denna blogg/dessa ord att läsa ovan nämnda bok av Ann Heberlein. Skulle nästan vilja inkludera den i den s k allmänbildningen. Nästan.
Jag stavar ofta fel, eller mest är det bara slarv och att jag är mer snabb än noggrann. Men idag var det osedvanligt mycket slarv. Tack för påpekandet! Jg har rättat till lite så det inte blir så oläsligt. Det är lustigt för jag stör mig altid på när andra slarvar eller har ett mellanslag för mycket!
Apropå halvfullt och halvtomt så såg jag en stand-up comedy DVD igår med Demetri Martin där han talade om halvfullt eller halvtomt och huruvida man anses vara optimist eller pessimist. Han menade att det ju beror ju på vad som är i glaset. Om det är bajs i glaset och man är positiv kan man ju säga - men det är ju bara halvfullt med bajs! Så det är en aspekt man bör lägga till så att säga.
Avslutningsvis håller jag med Anders. Ska vi behöva vänta över ett år på hovbröllop!
Det är nog för att du skall hinna hem som dom väntar så länge.
Förresten skrivs alltid alltid med två l.
Att Cia ofta stavar illa är ett problem som vi har brottats med länge. Jag har givit upp. Mer oroande är att hovet inte kan stava. I det engelska pressmeddelandet om förlovningen som gått ut över hela världen är det ett gäng med stavfel, bl.a. kommer Daniel att bli "invested with the title Prince Daniel, Duke of Västergörland". Var ligger Västergörland, frågar sig vän av ordning? Är det nån som frågat västergörlingarna om de vill ha en Hertig kanske?
Apropå titlar var jag nyligen i Brunei och sultanen har onekligen en sjysst titel: His Majesty the Sultan and Yang Di-Pertuan of Brunei Darussalam, Grand Chamberlain YAM Pengiran Penggawa Laila Bentara Istiadat Diraja Dalam Istana Pengiran Hj Alauddin bin Pengiran Paduka Tuan Pengiran Hj Abu Bakar.
Det är annat än härskare över västergörlingarna!
Vem bryr sig om stavfel när man får hemmagjorda semlor i Kina. Cia, alla eventuella lingvistiska misstag, hur allvarliga de än må vara - jag förlåter dem!
