Den som lever får te

En sak som är ganska irriterande är när utlandssvenskar kommer hem och levererar sanningar om hur dåligt allt är i Sverige och hur bra allt är utomlands. Jag ska inte göra det, inte så mycket iallafall.

Vi har varit hemma i en och en halv vecka och när man kommer hem så här efter en period borta kan man inte låta bli att reflektera över saker och skillnader. Saker som jag tycker om med Sverige är att folk faktiskt är ganska trevliga mot varandra och hjälpsamma. Folk småpratar och frågar om de kan hjälpa med vagnen eller säger ursäkta. Det är klart, i Kina förstår ju jag inte så mycket av människors småsnack men jag tycker att det är trevligare och vänligare hemma än jag mindes. Sen är mataffärerna ljuvliga. Mycket mat, många alternativ och inget är giftigt, iallafall inte så mycket. Det är klart en hel del är ju ganska dyrt, lite onödigt dyrt ibland, men iallafall, det är en fröjd att gå i en svensk mataffär. Sen är det mysigt med snö. Och kollektivtrafiken fungerar. Och det finns tidningar där man faktiskt kritiserar regeringen. Och svenskt lösgodis, svenskt lösgodis är underbart. Jag vet, det är verkliga smittohärdar så här års men det är ju så gott. Det finns tusen saker till som är underbara med Sverige men det var detta jag kom på just nu.

Saker som jag däremot blir irriterad på är mörkret, det är ju sannerligen inget nytt, men jesus vad tungt det är med mörkret så här års. En sak som alltid är irriterande men som man tänker extra mycket på när man kommer hem på besök är en lunch på typ Waynes. Man betalar en förmögenhet till en otrevlig tjej för att få en kall och stenhård spenatpaj med två trötta salladsblad till! Varför kostar det 80 kronor? Och varför är kafepersonal så grymt blasé och otrevliga? Jag jobbade också på kafé när jag var 17 år men jag sa faktiskt hej, tack och varsågod och bjöd faktiskt nästan alltid på ett leende, det är inte så svårt! Och varför går man dit varje gång. Det är ju faktiskt mitt eget fel, jag vet att det är kass mat och personalen otrevlig.

Saker jag saknar med Kina är att de fixar saker direkt. Vårt internet funkar inte hemma (så jag sitter hos min syster och bloggar, hon vill nog att jag snart slutar och umgås lite istället för att sitta framför datorn) och när man ringer och ber om hjälp så säger de att de ska hjälpa till med det om 3-5 dagar och att det kanske kostar 1500 kr? Vadå 3-5 dagar? Vadå 1500 kr, det är ju deras fel att det inte funkar?! I Kina skulle de skicka över en gubbe samma dag och det skulle kosta 50 kronor! Och har man punka på vagnen så står en punkalagare i varje hörn och lagar punkan för en tia. Det fanns inte en punkalagargubbe på Islandsvägen påväg från vårt hus till tunnelbanan. Inte en enda!  

Men det allra allra bästa med Sverige är min familj och mina kompisar! Jag träffar familj och kompisar varje dag enligt ett mycket komplicerat besöksschema som jag utarbetat och det är toppen!