Den som lever får te

Idag har inte varit någon toppen dag för mig. Om jag skulle tro på tur och otur skulle jag skylla på det, men iallafall delvis var det mitt eget fel. Imorse när jag skulle ta cykeln till dagis var den stulen! F*******t, j***a, s**t! Jag hatar när sådant händer. Det blir förstås alla, men min reaktion står inte i relation till förlusten. Jag blir skitarg och vill skrika och slå sönder något, vilket jag naturligtvis inte gjorde eftersom Nilo var med (det kan kanske ha kommit ut något fult ord ur min mun trots detta). Jag tyckte föralldel väldigt mycket om min cykel och att cykla runt i stan här är nästan det bästa sättet att uppleva stan. Och Nilo tycker det är toppen att sitta i sin banstol där bak. När jag hade lugnat ned mig så funderade jag lite på min reaktion och kom fram till att det dels handlar om kontrollbehov, någon annan har mage att störa mina domäner på detta sätt, men dels blev jag nog arg på mig själv eftersom jag lämnat cykeln på trottoren istället  för att ställa in den i cykelgaraget (det berodde på att jag kom hem klockan sju igår kväll, regnet öste ned och jag var ensam med båda barnen och kunde inte få till att leda in cykeln tre våningar ned då. Men iallafall!) Nilo var mycket mer pragmatisk än jag och sa - Mamma nu ringer du polisen så ringer de på sin polisradio och sen fångar dem den dumma tjuven. Det är så det går till i hans böcker. 

När jag senare på dagen var ute och åkte taxi med Liu Mei och Elsa blev vi påkörda bakifrån! Inte hårt och vi gjorde inte illa oss, men tillräckligt för att vi nästan åkte in i sätena framför. Det var en såndär klassisk bilkörning-i-Kina grej. Det står ett antal bilar i kö vid rött ljus.  Mitt i allt tycker bil nummer fyra i kön att de inte vill vänta längre utan svänger vänster ut i motsatt körfält i avsikt att köra om kön! Vad är grejen med det? Tror han att de andra bilarna bara har stannat för att det är kul! Och om det kommer en mötande bil, hur gör man då? Det är så idiotiskt och kortsiktigt att man blir tokig ibland. Den härchauffören var dessutom så klumpig så han inte ens kom ut  det motsatta körfältet utan körde in  oss som stod framför istället. Som vanligt när det händer någon liten olycka så kör man åt sidan och gör upp. Antingen argt och någon ringer polisen, eller sansat och någon betalar ett par hundra till någon annan. Vi tröttnade dock på denna uppgörelse och lämnade taxin och gick resten av vägen hem.

När detta hade hänt tänkte jag att jag nog ska ligga lite lågt resten av dagen men när grannarna Björn och Catharina lockade med något så oemotståndeligt som en kvällstur i deras Jeep till Carrefour så kunde jag inte säga nej. Jag är aldrig på Carrefour utan att fylla hela den enorma kundvagnen. Det finns så mycket saker där som man bara måste handla. Muesli till inte galna priser, mjölk från länder där man inte blandar i melamin, blöjor för barn som väger över 7 kg, Barillaspagetti och andra dyrgripar. När vi kom tilbaka hem och jag skulle hoppa ur bilen på parkeringen i källaren i vårt hus var jag en halv sekund från att slänga upp dörren rakt på en Lexus-SUV. Enda anledningen till att jag inte förstörde lacken på hans mortorhuv, förstörde dörren på Björn och Catharinas bil och själv kunde blivit påkörd var att gubben i Lexusen tvärnitade.      

Jag tror det räcker för idag. Nu släcker jag lampan innan något annat tokigt händer. OBS! Cykeln på bilden har vi dock kvar i tryggt förvar i garderoben. Kanske får vi ta den till dagis imorgon.