Den som lever får te

När vi kom till Peking i våras var det en turbulent tid. Inte bara för oss i vår familj att flytta till Kina med allt nytt det innebar. Utan även i Kina var det turbulent. Vi kom samma vecka som oroligheterna i Tibet startade och när vi satt och tittade på CNN eller BBC så bröts sändningarna av censuren när de rapportrade från Tibet. Det kändes märkligt. Eftersom Tibetoroligheterna innebar mycket negativ publicitet för kinserna i utlandet, vilket de var särskilt känsliga för inför OS, skapades en antivästkänsla bland kineserna -  "de förstår inte oss och vår historia". Och även om det inte finns något försvar för kinesernas behandling av tibetanerna och deras sätt att inskränka deras mänskliga rättigheter, ligger det något i det. Dalai Lama vill inte ha ett fritt Tibet, det är Richard Gere som vill det. Nåväl, antivästkänslan var markant. Inte mot oss västerlänningar i Kina, men det märktes i tidningar och på TV.

När sedan jordbävningen i Sizchuan inträffade stärktes känslan, kanske inte direkt anti-väst, även om smarthjärnor som Sharon Stone gjorde sitt bästa (hon sa att jordbävningen var ett straff mot kineserna, deras karma, för vad de gjorde i Tibet! De 70 000 människor som förlorade sina anhöriga kanske inte kände att de var direkt ansvartiga för regeringens politik i Tibet). Men snarare känslan av pro-Kina. Nationalistiska känslor blev tydliga, alla bar den kinesiska flaggan på sina kläder och skänkte pengar. Även detta var ganska nytt eftersom det var  första gången en större katastrof inträffat sedan många kineser blivit rika eller iallafall medelklassrika. Kinesiska regeringen, som ju inte kunde klandras för jordbävningen, hängde på och gjorde sig populära genom att åka och träffa de drabbade. Det var i våras. Och det var i Peking. Här i Shanghai märker jag inte alls av det politiska läget lika tydligt. Dels har det inte hänt lika mycket. OS gick bra och nu är det lite lugnare. Ja, mjölkskandalen kickade förstås igång vår Shanghaivistelse och efterdyningarna av detta fortsätter med konkurser och skadeståndskrav från familjerna av de 300 000 (!) barn som blivit sjuka. Men annars är det inte lika tydligt. Dessutom har vi väl blivit vana vid Kina. Men så läste jag en artikel i DN idag om hur många kända kineser i december skrivit ett manifest för demokrati, mänskliga rättigheter, lag och ordning i Kina. Och att flera av de som skrivit under manifestet nu har arresterats. Ja just det ja. Det är inte så mysigt det här landet som man förleds att tro ibland. Det är världens största diktatur.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=870021