Mission completed!
Puh! Vi överlevde! Och med tanke på mina extremt lågt ställda förväntningar så gick det till och med jättebra. Jag läste ut min bok och kollade på senaste Woody Allenfilmen och tog en flska vin. Nej okej, kanske inte riktigt så enkelt, men iallafall.
I Shanghai fick vi hjälp. Vår kompis Catharina jobbar på konsulatet har något särskilt kort som gör att hon kan följa med in på flygplatsen. Så hon och hennes kille Björn körde oss till flygplatsen och sedan följde Catharina med ända till gaten. Det var ovärderlig hjälp eftersom framförallt säkerhetskontrollen är hemsk när man är ensam med två barn som vill springa iväg samtidigt som man ska lägga alla väskor på bandet, ta av sig jackor, plocka upp dator i väskorna, förklara vad det är för något i barnmatsburkarna och fälla ihop vagnen! Men med hjälp går det bra. Sen hade vi sån tur att Catharina hade en kompis på flighten som jag genast utsåg till min nya bästa kompis. Så hon hjälpte mig med några grejer ombord på planet. Väl på flyget så hade vi de två platserna närmast fönstret och jag skulle ha Elsa i famnen och en man skulle sitta utanför oss. Jag frågade flygvärdinnorna om det verkligen inte gick att få platsen i gången också och tack om och lovan herran så gick det! Och det var tur för annars hade det varit hemskt. Nu var det uthärdligt. Sen var ju flighten otroligt lång - 12 timmar! Men det var bara att spotta i närvarna och leka och läsaböcker och springa i korridorerna och vara den allra roligaste mamma man någonsin kan tänka sig. Egentligen hade vi bara två stora missöden - Nilo är väldigt rädd för flygplanstoaletterna - de är små och spolningen låter högt. OM han går så måste dörren vara helt öppen, man ska ta av och på byxorna utanför och man får ABSOLUT inte spola innan Nilo är 10 meter därifrån. Men likväl hände en liten olycka så det blev lite rörigt. Sen började jag blöda näsblod mitt i allt och det är ju lite bökigt med blod överallt och papperstussar i näsan. Sen måste ju Nilo slita varenda leksak ur händerna på Elsa men jag hade valt en accept-almost-anything-policy gentemot Nilo för att slippa bråk så det fick gå. Sen hade jag också en man-får-äta-vad-man-vill-policy så Nilo festade på kakor, glass och klubbor!
Bytet av plan i Amsterdam var krångligt, särskilt eftersom det var klockan två på natten vår tid så ingen av oss var ju särskilt pigga men det gick det också. När vi skulle kliva av på Arlanda sov båda barnen så djupt att jag knappt kunde väcka dem! Men då var vi så nära målet så jag tog all packning på rygg och armar och ett barn under varje arm och med mina sista krafter tog mig till bagagebanden och ut genom dörrarna. Och där stod Henrik och mamma med rosor och kramar. Det gick! Jag överlevde. Men det dröjer innan jag ger mig in i en sådan prövning igen. Tillbaka till SHanghai är Henrik med!
Kommentarer
Postat av: Benny
Vilken superbedrift att flyga själv med två små sprattliga och viljestarka barn i 12 timmar. Wow! Jag har precis kommit innanför ytterdörren från Sydney och är helt slut i kastrullen (och ryggen och svanskotan och överallt) trots att vi var två vuxna som hjälptes åt. Nu försöker vi göra vårt bästa för att låtsas att det verkligen är morgon och inte snart 19 på kvällen. Längtar otroligt mycket efter att ses snart!!!! Puss!
Trackback
