Om inget särskilt
Idag är en sådan där dag när jag inte har något särskilt att blogga om. Så jag valde mellan att ine blogga alls eller blogga om inget särsilt. Det blev det senare. En vecka i vardagsrutiner har gått efter jul och det går ganska bra. Nilo protesterar varje morgon mot att gå till dagis men så fort vi kommer dit säger han - Hej då mamma! och springer glatt in. Elsa stökar runt hä hemma med Liu Mei. Hon snackar mycket. Mest massa onomatopoetiska ljud (långt ord för något som låter som ba ba, bonk bonk och ma ma). Henrik har kickat gång arbetsåret men en hel del jobb. Men han jobbar ändå inte galetmycket och kan styra över sina tider lite själv. Jag satte igång med min kinesiska i måndags och döm om min förvåning när jag fick göra ett prov helt ofötberett på första lektionen. Det kändes som jag var i 8:an igen och skulle precis börja protestera att det var ojuste samtidigt som jag skulle blåsa en jättestor bubbla av Hubba Bubbat när jag kom på att jag var vuxen och inte hade något tuggummi i munnen och det dessutom var lite kul att se hur mycket jag kom ihåg. Ännu ett tecken på vuxenhet och mognad. Och jag kunde faktiskt en hel del.
Andra händelser i venlig vecka för en barnfamilj i Shanghai är att jag var på polisen igår och anmälde min cykel stulen. Elsa och Liu Mei var med och det är alltid lika roligt att se vuxna män, denna gång i uniform, gulla med Elsa. Idag fick vi också trådlöst internet installerat och det är en fröjd! Nu behöver vi inte sitta på soffkanten med ryggen böjd som en cheeseduddle utan sitta var man vill. Jag kände mig för en stund som Dolph Lundgren när jag skulle skriva upp koden för det trådlösa nätverket och inte kom på vad trådlöst hette på svenska utan skrev "Kod för kabelfri internet!. Sen ramlade polletten ned!
Alla våra bästisar är tillbaka i stan; Anna-Karin, Alice och Sofia OCH Björn och Catharina. Det är kul. Ikväll ska Björn och Catharina komma på middag och vi ska äta Liu Meis fantastiska mat och spela spel. Liu Mei har verkligen vuxit in i familjen och är fantastisk. Hon är trevlig och rolig och fixar saker vi inte begriper och Elsa älskar henna. Och henne mat är ljuvlig. De är duktiga på mat här i Kina. Det är obergipligt hur "Kinamat" i Sverige ens får kallas Kinamat. Kineserna skulle bli otroligt förolämpade om de såg våra Fyla Små Lättel och kallade det kinesisk mat. Oj, nu är jag sen till dagis och eftersom jag inte har min apostlahäst måste jag lägga benen på ryggen. Se, det gick att skriva om ingenting.
Hur är den kinesiska versionen av friterad banan med tre flaskor vin? Är det även i Kina en rätt för folk som inte fyllt 18?
Mats, när jag och Gloria skulle äta fyllemat i Peking mitt i natten hittade vi en resturang som serverade delikata spett för 3 yen styck och jag tror att de skulle servera oss öl även om vi var 18. Däremot var friterad banan svårt att få, iallafall att beställa på kinesiska.
Cia, brev och bloggar om ingenting visar sig alltid vara bra tycker jag. Själv har jag haft en hyffsat tom förmiddag i Kinastylish- Jag har varit nere i tvättstugan iklädd pjamas. Ser fram emot slackertid med Er här.
Apostlahästar är precis vad du har!! Apostlarna hade ingen cykel, dom gick.
Jag röstar för fler bloggar om ingenting. De små ingen-tingen är inte att förakta.
