Den som lever får te

Igår när jag hämtade Nilo stod han vid fönstret och såg ledsen och hängig ut.  - Mamma jag är risig. Och mycket riktigt. På lekplatsen ville han bara sitta i famnen och väl hemma låg han i soffan och fick mer och mer glansiga ögon. Så han är hemma från dagis idag för första gången på typ ett år. Dessutom är det superkallt ute så vi är hemma och inne idag.

Vad gör man en hemmadag i Shanghai. Vi har degat i dubbel bemärkelse. Vi öppnade NYA burkar med playdoug och har gjort massa snygga grejer. Tårtor i lera och maskar som kryper över hela bordet och bara massa kletiga högar för Elsas del. Sen har vi också bara degat, utan deg. Sån deg man degar med, inte pengar för det har vi förstås i överflöd.

För en vuxen är det lättare med tidsfördriv. Internet. Och något som verkligen underlättar livet när man bor utomlands. Man får nyheter hemifrån lika snabbt som hemma, nästan. Man behöver inte komma hem efter ett år utomlands och undra vad som har hänt. Det vet man om man är uppkopplad och intresserad. Så idag har jag badat i svensk kultur - jag har läst DN, SvD och Aftonbladet på nätet, jag har gjort DN:s nutidstest, jag har lyssnat på Godmorgon Världen på Podcast, jag har lyssnat på Hello Saferides fantastiska skiva och jag har sett Björn Gustafsson och Johan Glans Abba-framträdande på Guldbaggegalan på YouTube. Jag tycker liksom de flesta andra i hela Sverige att Björn Gustafsson är jätterolig, och Johan Glans också men Abbaframträdandet var rätt tamt. Det är liksom så enkelt att sätta på sig tokroliga Abbakläder med platåskor och tights och sjunga sånger som alla gillar och göra lite slapstick. Det gjorde vi också på roliga timmen. De som får betalt för att vara roliga borde kunnat prestera mer. Nåväl, det var ändå trevligt att få lite Sverigekänsla. Vi såg också Grammisgalan häromkvällen där man fick lära sig några nya namn man aldrig hade hört förrut. Så man inte gör bort sig helt när man kommer hem.

För hem kommer vi! Nu har vi bokat biljett och vi kommer den 24 januari på kvällen och stannar till den 15:e februari. Jag flyger ensam hem med barnen och DET ser jag inte framemot. Nilo börjar bli hanterlig, ja inte hela tiden, men längre och längre perioder. Men Elsa, hon är inne i en upptäckarfas. Vill aldrig sitta still, ska springa runt och om man lyfter upp henne kränger hon som en mask. Och henne ska jag ha i famnen hela vägen hem via Amsterdam i typ en miljard timmar! Men när jag väl klarat den pärsen så är jag hemma och då kommer belöningen! Jag ska jag träffa alla jag längtar efter. Och jag ska köpa tidiningar och böcker jag begriper. Och jag ska äta all mat jag har saknat - risgrynsgröt och smågodis och semlor och Lingongrova med skitmycket ost och något så helsvenskt som kebab. Och jag ska framförallt få gå på gofika hos Mymlan som på bilden ovan (och kanske läser Anders högt i gayskvallertidningen QX för barnen?!). Tänk om två veckor är vi hemma!