Den som lever får te

Dagarna mellan nyårafton och vardag är en transportsträcka. De kan förvisso vara rätt sköna. Man äter rester, gläds eller inte över julklappar, man städar och plockar undan, man försöker ta sig ur en eventuell bakfylla, man tvingar i sig körsbär-i-likör chokladbitarna i Aladdinasken så man kan slänga den sen, man tittar på krönikor på TV. Det är samma i Shanghai. Sjöbergarna åkte igår och nu försöker vi få orning på hemmet, kylskåpet och sovrutiner. Imorgon är det MÅNDAG. Dagis för Nilo, jobb för Henrik och kinesiskaplugg för mig. Jag börjar bli så gammal (inser jag) att jag tycker det är ganska skönt med vardag. Allt flyter på. Helger och semester är förstås också kul, roligare ibland. Men de är också mycket mer arbetskrävande när man har en ungar som måste hanteras på olika sätt. Man har liksom krisberedskapsläge på hela tiden - ombyte, extra mat, leksaker, nappar osv. i väskan. Vilken tid befinner vi oss var och vilket väder är det då och kommer det att finnas mat för barnen och hur förhåller det sig i relation till sovtider? Grymt spontant!  Men imorgon är det som sagt måndag och då är det ingen tvekan om att barnen befinner sig på ett ställe där det finns mat när de är hungriga och ställen att sova när de är trötta.