Den som lever får te

Idag är det 20 år sedan massakern på Himmelska Fridens torg. Eller incidenten vid Himmelska Fridens torg som jag tror man brukar säga när man reffererar till händelsen här i Kina. I dagens Shanghai Daily stor det inte ett ord om detta. Istället har man valt att använda en gammal kineisk tradition - censur. Inte bara skriver man inte om händelsen i tidningarna, efter att några försökt starta en kampanj här i Kina att bära vita kläder imorgon för att hedra offren på Himmelska Fridens torg har man stängt ned Facebook, Hotmail, Twitter och andra populära siter. Så jag har inte haft tillgång till mailen sedan igår och jag vet inte hur länge de avser att blocka sidan.

Att man försöker tysta ned händelserna för 20-år sedan är väl inte direkt oväntat men en sak som förvånade mig mycket var att de allra flesta i Kina inte ens har sett den klassiska bilden med den ensamma mannen framför raden av pansarvagnarna. I somras i anslutning till OS så sände SVT några direktsända program från Peking med paneldebatter. Vid ett sådant program hade de bjudit in en kinesisk journalist, en kinesisk statsvetare och en kinesisk historiker tror jag det var och ingen, inte en enda av dem hade någonsin sett bilden från Himmelska Fridens torg! Jag blev verkligen chokad. Om inte de personerna har sett den bilden så är det tveksamt om så många andra gjort det heller. Och när jag senare frågade min kineiska lärare i Peking om Himmelska Fridens torg sa hon - en ung, engelsktalande person som rest i väst, har en spansk pojkvän och har koll på läget - att det var bra att regeringen åkte in och satte stopp på demonstrationerna. Det tyckte alla var rätt. Situatuionen var ohållbar och vad vet några 20-åringar om hur vårt land ska styras! Säga vad man vill om det här landet men det är sannerligen annorlunda och intressant. Och att applicera sin världsbild på olika situationer funkar liksom inte här. Det är så annorlunda och man får ständigt revidera sina förutfattade meningar. Och även om jag tycker att just massakern vid Himmelska Friens torg var fruktansvärd och dessutom fullkomligt dödade den då just startade demokratiseringsdiskussionen i Kina så blir jag ständigt mer ödmjuk inför andra perspektiv. Alltså missförstå mig inte, listan över galenskaper som sker i detta land är oändlig och inget jag stödjer det minsta. Men ju längre jag bor här dessto mer inser jag att vi inte alltid har hela bilden. Eller hela svaret.
 
Om att regringen dödar obeväpnade studenter och civila nog måste anses som något av det mest politiskt inkorrekta man kan göra så har vi på andra änden av den inpolitiskt korrekthetsskalan Sunrise Montessoris Kindergartens Childrens Day Party. De gamla stofilerna på UD som jag ibland fått tampas med på jobbet i genderfrågor framstår alla som Tiina Rosenberg i jämförelse med genustänkandet på Nilos dagis. Förra gången det var show var killarna utklädda till vargar och tjejerna till lamm. Igår var killarna tuffa gangsters med svarta kläder, nitarmband och tuppkam och tjejerna hade minikjolar, snedtofs, smink och bikiniöverdel. De är 3 år gamla! Och när konfrencieren påannonserade en av de andra klasserna som att "here we might have the next Top Model" kände jag att jag var tvungen att ta några djupa andetag. Note to self - det får inte bli för många år på kineiskt dagis för mina ungar!