Den som lever får te

Jag borde blogga. Jag har inte skrivit något på länge. Och något riktigt bra var det länge sen jag skrev. Men jag har ju inget att skriva om. Jag håller bara på att packa och avsluta min att-göra-lista för imorgon åker vi hem till Sverige. Och som alltid inför en långresa så stänger jag liksom av det dagliga livet innan jag ska åka och bara packar, planerar, gör allt jag ska göra och tänker bara på var jag ska när jag kommer hem. 

Så de senaste dagarna har jag varit och klippt Nilos hår (det blev jättekort!). Haft parent-teachermöte på Nilos dagis. Det var väldigt roligt för han är så duktig och alla lärarna tycker så mycket om honom. Att han är en smart liten rackare har vi förstått men att han dessutom uppför sig bra och är snäll mot sina klasskompisar (vilket kanske inte alltid är fallet hemma) var roligt att höra. Jag har fikat med några kompisar. Haft min sista kinesiska lektion. Jag försökte fråga min lärare om hon inte kunde lära mig lite slang och svordomar. Absolut inte för att använda själv, givetvis inte, men för att förstå när taxichaufförerna går ut och gör upp på gatan när någon gjort en repa i någonannans bil. Men icke. Våra lärare är för snälla och väluppfostrade för att lära oss sådant. Så jag fick nöja mig med ett - Herregud! - Tiena! 

Sen har jag hållit på med en möbelförhandling. Vår värd gick med på att köpa en nya soffa till oss när vi omförhandlade kontraktet och vår förra soffa var hemsk. Stor och ful! Så nu har vi fått köpa en ny. Men som alltid när man ska få något levererat så är det saker som inte stämmer och man får en övning i den kinesiska kulturen.
- Vadå skulle vi ta med oss den gamla. Nej det visste vi inte, då får ni betala extra.
Och så får man ringa olika typer av chefer - (laobans) och reda ut missförståndert. Allt under höga röster oc suckar och hej och hå. Och sedan är det nästan alltid något som inte stämmer och då är det såklart inte deras fel. Nya samtal och suckar och höga röster och bladibladi och jag fattar en tiondel. Men Liu Mei är en skärpt (och van misstänker jag) förhandlare så henne sätter de sig inte på. Idag fick de komma och hämta de delar som inte stämde så vi har en halv, ny soffa. Jag hoppas den är hel när vi kommer tillbaka.

Oj då, nu ska jag till dagis och ge de fina fröknarna varsin chokladask som tack för detta år sedan ska vi på ett litet  födelsedagskalas med Nilos kompisar. Sedan kommer Catharina på middag och sen, imorgon bitti, drar vi! Jag ska försöka skriva lite under sommaren också men jag kommer definitivt fortsätta blogga i slutet av augusti igen när vi är tillbaka i Kina och nya utmaningar och erfarenhetr väntar. Så jag fegar inte ut som Peter Englund och Peter Birro och lägger ned min blogg. Och för er som tycker att jag borde - sluta läs då! För er andra -på återläsande!

Ha en skön sommar!