Den som lever får te

Varje morgon när jag tar fram Nilos jacka, mössa, vantar, cykelhjälm, ryggsäck osv. från garderoben när vi ska gå till dagis är Elsa framme, snabb som en vessla, och sätter på sig allt hon kommer över och kan få på sig. Mössa, hjälm och ryggsäck är roligast. Och skor förstås. Stora skor är väldigt roligt att stå i, eller snubbla ur. Hon vill också gå till dagis. Hon vill bli stor. Hon snackar en hel del. Tydliga "Titta!" "Hej dåååouu" "NiNo!" "Bajs" (det har pappa lärt henne). Och sen har hon fått ett sjujäkla temprament. Om hon känner sig förorättad springer hon fram och daskar till den hon tycker är dum. Undra vem hon har fått den där envisa, arga sidan av? Om hon har fått tag på något som inte passar för en ett och ett halvtåring att ha och jag tar det från henne samtidigt som jag erbjuder något annat skriker hon högt i skyn och slänger den nya grejen argt efter mig!  Den tråkiga grejen kan ju du ha! Ja, man är nog världens dummaste mamma. Nyss gick hon bersärkagång i Nilos kalsonglåda och bar fram kalsong efter kalsong för att sätta dem på sig utanpå sin blöja och strumpbyxor, hon var klar när hon hade sju par på sig. Sen var det raka spåret till garderoben för jacka, väska, mössa och skor! Och sen är Elsa klar för att gå ut! Undra om hon håller ut att vänta till hösten för att få börja på dagis.