Den som lever får te

Här i Shanghai är det aldrig långt till en skönhets- eller massageinrättning. På nästan varje gata finns massageställen, nagelställen (eller nagel-SPA som de ibland kallas!) och frisörsalonger. I de frisörsalonger som är öppna sent på kvällarna och där tjejerna har korta kjolar kan det vara bra att veta att de varken sax eller schampoo. De säljer andra typer av tjänster som föralldel också har med välbefinnande att göra. 

Jag går ganska ofta på massage oh ibland fixar jag naglarna. Oftast går jag till ett fint massageställe ganska nära oss där de talar engelska som heter Dragon Fly. Där har de alla möjliga typer av massage - oljemassage, sån som vi är vana vid, kinesiskmassage som man får utanpå kläderna, thailändskmassage och fotmassage.Det kostar 65 för en halvtimme och dubbelt för en timme. Igår testade jag dock blindmassage på ett mer lokalt ställe. Blindmassage är en gammal kineisk tradition. Jag tror att det var så att denna tradition började under kejsartiden. Kejsarhovet ville ha blinda massörer, inte som man kanske kan tro för att de skulle ha extra känsliga händer eller så, utan för att ingen vanlig dödlig kunde få se kejsaren utan kläder. Och sedan fortsatte traditionen med blinda massörer och nu finns det många sådana massageställen. 

På stället jag gick till var det ett stort rum med 10 brittsar bredvid varann med lakan på. Så la man sig där med kläderna på och fick sedan ett lakan över sig och sen masserar de genom lakan och kläder. Några av massörerna var inte blinda men den lilla gubbe jag fick var definitivt blind. Han var nog 70 år, typ 150  lång och såg ut som Quasimodo. Och som alltid när jag är på massage så tycker jag ungefär hälften av tiden är rätt plågsam och resten behaglig. Men det var ytterligare en kinesisk kulturupplevelse och detta för blott 45 kronor för en timme!     

Mannen på bilden är varken blind eller massör. Han är en pyjamas-fjärils-fe.