Den som lever får te

Idag är det ett år sedan den stora jordbävningen i Sichuan där 70 000 människor dog och många miljoner förlorade sina hem. Det är såklart en stor sak här i Kina och i TV och tidningar skriver man mycket om det här. Vi hade varit i Kina i två månader när det hände och det var läskigt. Jag kände inte av jordbävningen trots att den kändes ända till Peking men Henrik som satt i ett kontorshus någon kilometer bort kände det och sprang ut ur huset och kastade sig in i en taxi hem till oss. Jag läste precis vad jag skrev i min blogg för ett år sedan och det märks att det tog tid innan det sjönk in. Men också hur märkligt det var att vara så ny här och utan kunskap om kinesernas mentalitet och då bevittna situationen i landet och hur kineserna reagerade på händelsen. Det är svårt att förklara men när man känner till folks mentalitet är det lättare att förstå. Här var jag helt utan erfarenhet och kunskap om den kinesiska mentaliteten och det var både svårt och intressant att se hur de reagerade och rapporterade om det.  

Denna vecka skriver tidningarna, när de tar en liten paus från alla skriverier om svininfluensan, mycket om hur livet är för de överlevande och naturligtvis glada nyheter om alla nya fina skolor som byggts upp. En speciell artikel jag läste handlade om några föräldrar som förlorat sina barn. Eftersom man bara får ha ett barn i Kina så blev de barnlösa men regeringen har nu beviljat dispens för dessa föräldrar (tänk att man måste få dispens!) att skaffa ett barn till. Men inte bara det utan de har ställt upp med gratis fertilitetshjälp, provrörsbefruktning och sådant. Det var många skolbarn som dog eftersom skolorna var fuskbyggen som ramlade ihop som korthus och därför var dessa föräldrar lite äldre. Så det var flera av dessa mammor som var gravida igen. Ibland är regeringen här märklig och ibland mycket pragmatisk.