Den som lever får te

Idag har de varit en helt vanlig dag i Shanghai. Inget särskilt spännnde alls har hänt. Så vill du ha spännande läsning rekommenderar jag en deckare istället för denna blogg idag. För er som vill läsa om vardag i Shanghai kan fortsätta. Men kom ihåg att jag varnade.

Imorse vaknade vi klockan 6. Igen. Vi ställer klockan på 7 (helt obegripligt varför egentligen) men varje morgon vid 6-tiden kommer två söta pyjamasklädda små människor över och ska ligga i vår säng. Det är mysigt i 10 minuter när man fortfarande lever i självbedrägeriet att de kanske denna gång faktiskt kommer somna om. Men det gör de aldrig. Istället urartar det och det ska bytas platser och krypas över ansiktet och man får knän i ryggen och nappfajterna sätter gång när någon rycker en napp ur den andres mun och gråt och tandagnisslan uppstår. Klockan halv sju kliver vi upp, mest bara för att slippa böket. Sen är det sedvanlig virrvarret av duschning - frukost -påklädning-nej inte DOM kläderna - avklädning och ny påklädning - leta allt som ska med - på med cykehjälmarna - ned i cykelgaraget och iväg till dagis!

Sen cyklade jag som vanligt till skolan. Min kinesiska går bra. Det är svårt och ibland är det segt att sitta i klassrummet varje dag (eller iallafall mån-tors) och slita med toner och meningar. Men mest är det kul. Vi tyckte både Anna-Karin och jag att provet förra veckan gick bra, men när vi kom tillbaka dagen efter var vår lärares utlåtande - bu cuo - inte dåligt. Hmmm! Vi hade 70% rätt och 30 % fel. Som Mao då, var Henriks kommentar. Enligt kinesisk historiebeskrivning brukar man säga att Mao hade 70 % rätt och 30% fel (hur man har räknat ut det avslöjas inte), för att liksom erkänna att han begick misstag men man kan fortsätta att hylla honom som en landsfader. Vi följer helt enkelt en kinesisk tradition. 

En kinesisk tradition som vi dock försöker undvika att följa är deras syn på utbildning. Två gånger denna vecka har jag hört olika kinesiska föräldrar säga att utbildningen på dagis är alldels för slapp.
- De fokuserar inte alls på studierna, de bara LEKER hela dagarna! Jag funderar på att byta skola för mitt barn!
Jag insåg då att det måste vara väldigt speciellt för lärarna att ha kvartsamtal med föräldrar från hela världen. Vi tänker verkligen hel olika vad det gäller rätt mycket och särskilt utbildning. Jag tycker att det är jättebra att de ens har börjat med bokstäver och sjunger sånger och bryr mig mest om hur Nilo trivsoch hur han är med de andra eleverna.  

Efter min skolan flängde jag runt och gjorde ärenden. Jag varvade cykel med taxi, allt för att komplicera det för mig själv. Jag hämtade en tavla i en del av stan för at sedan ta en taxi till precis andra änden av stan till visummyndigheten för att hämat Elsa och Nilos förlängda visum (puh! det fick det, det kunde slutat illa annars!). Och sen handla lite grejer innan det är dags att hämta på dagis.

När vi kommer tillbaka från dagis går Liu Mei hem och åker vi inte hem till någon så är Elsa, Nilo och jag på vår gård och leker med resten av ungarna på gården. Idag var vi på gården. Och det var nästan lite kyligt. Vädret är lite ojämnt här. Det är det hemma också föralldel. Jag har bara inte lärt mig hur årstiderna funkar här och på vilket sätt det går upp och ned. Den där +30 graders-värmeböljan som var för en dryg vecka sedan har lagt sig och nu är det typ mellan 20 och 25 grader. Utom igår när det ösregnade hela dagen. Och idag när det varit så där efter-regnet-fuktigt-och-rått hela dagen.
 
Henrik är i Peking ikväll så jag har varit ensam med barnen och vi har tittat på Karlsson på taket på DVD, det har ätits jordgubbar och barn har badats. Nu sover barnen och snart jag också. Jaha nehä. Det var inte så mycket mer att berätta. Som jag sa. Inte mycket spänning alls. Bara daily life.