Som man förtjänar
Igår blev det inga demonstrationer eller picknickar i gräset för mig. Det blev knappt någon aktivitet alls faktiskt. Jag var något så ovanligt som bakfull. Det är väldigt sällan jag är bakfull och när man har det färskt i minnet kommer man ihåg varför - det är helt värdelöst. Man blir väckt halv 7, efter fyra och en halv timmes sömn, av två glada barn med munnen torr som sandpapper, kroppen känns obehaglig och huvudet som en betongkeps. Och den första fråga man ställer sig är - Varför?
Våra trevliga grannar Björn och Catharina hade Valborgsfest. Och helt enlig svensk tradition med sill, lax, sånghäfte och såklart snaps. Vi var ett blandat gäng så förrutom de tio svenska nubbevisorna så fick vi höra norska, holländska, tyska och australiensiska nubbevisor. Annabel rev av några holländska klassiker. Så det blev en del snapsar.
Och efter middag gick vi som vanligt över till karaoken. Vid tvåtiden när jag precis avslutat en fantasisk version av "More than words" och australiensiskan kört sin "Down under" så tyckt värdinnan att det var dags att runda av. Och även om jag just då hade kunnat fortsätta i minst en timme till så är jag tacksam att hon var lite mer sansad.
Så gårdagen blev som sagt rätt kass. Henrik som hade varit något mer sansad lätt mig sova lite längre och sen hängde vi runt i våra trakter hela dagen. Och igår gick jag och la mig tidigt! Så nu är jag tillbaka i matchen och jag tänker inte dricka, iallafall inte snaps, på MYCKET länge.
Kommentarer
Trackback
