Den som lever får te

Imorgon har jag kinesiskaprov. Det ska bli kul och jag borde väl egentligen plugga istället för att blogga men jag tar en paus. Dessutom är det inte direkt så att de kommer att kasta ut mig från skolan om jag får ett dåligt resultat. Det är en privat språkskola och jag betalar per timme så jag är inte så orolig. När jag sitter i klassrummet kan jag massor med kinesiska. Det går i och för sig otroligt långsamt ibland när jag ska formulera en mening men jag kan många ord och rätt mycket grammatik. Men där ute i verkliga livet är det svårare. Där använder de ju ord som vi INTE hunnit lära oss i vår bok ännu tillskillnad från våra lärare. Mycket märkligt. Och de pratar fort också. Tack och lov har Liu Mei tålamod med mig så jag pratar med henne. Varje dag förstår jag dock mer av vad folk på gatan säger så det är ju brta även om jag inte lyckas få till att säga det själv ännu. Babysteps!

Någon som borde gå med babysteps men som istället ständigt vinner ny terräng i kinesiskan är Elsa. Hon förstår nästan alt som Liu Mei säger till henne och hon lär sig ständigt nya ord på kinesiska. Igår när jag kom hem tog hon mig i handen och pekade på en blomma i en vas och sa - hua, som det betyder. Imorgon kan hon säkert säga ecklesiastikminister på kinesiska. Fast förresten, kanske inte ändå eftersom de med största sannolikhet ine har någon sådan minister i detta sekulära land. Nåväl utrikeskorrespondent då.

Nilo som fick börja med två nya språk samtidigt när vi flyttade hit eftersom de talar både engelska och kineiska på hans dagis, har på något sätt valt att fokusera på engelskan. Han kan lite kinesiska men talar hellre engelska och från att de första veckorna tyckt det var svårt och läskigt en dag sa - Mamma, nu kan jag engelska. Så bra vad skönt att det gick så där från en dag till en annan. Men han är verkligen duktig och läraren på dagis säger att han förstår allt och kan säga vad han vill utan problem. Blyg har han sannerligen aldrig varit. Han övar lite hemma med oss också ibland. Igår kom han ut från köket och sa "Mummy I hittaou a watermelon in the köäauk". Han kör den klassiska metoden att förengelska de ord som han inte kan (att hitta på ord har han uppenbarligen ärvt av sin mummy som inte är hundra på om förengelska verkligen finns i SAOL). När vi åkte taxi för ett tag sedan sa han till taxichauffören som hade en leksaksbil där framme - "You there, can me fåauu that car. I play." Men jag ska inte säga något, jag låter garanterat ännu konstigare när jag talar kineiska. 

Henrik läste en del kinesska i Peking men här har han inte hunnit med det så språkinlärningen lämnar han åt oss andra. Någon måste ju dra in lite pengar också medan resten av oss drönar runt och mest gör av med pengar.