Den som lever får te

Som bloggare är man ständigt på jakt efter nya spännande saker att blogg om. Och blir det lite stiltje ibland, ja då är det väl bara att skapa lite action. Så idag klockan halv elva när vi hade bestämt träff med tre av Nilos dagiskompisar med familjer på ett brunchställe stegar jag in och som en sann dramaquenn säger - Jag svimmar snart! Och la mig raklång på mattan på golvet med jacka, stövlar och skor på mig. Voilá! Rätt dramatisk entré eller hur! 

Bakgrunden till denna entre var att jag utanför restaurangen hade hjälpt en av tjejerna att ta ut sin barnvagn ur taxin och när hon skulle fälla ut den hade jag mitt finger på fel ställe och tjong så satt mitt finger i kläm. Det var precis en sådan dubbeldäckar Phil and Teds som vi har så jag vet exakt var man INTE ska sätta fingret och vet att det är en mycket kraftig låsning. Det gjorde nåt så in i h--vete ont så jag har knappt varit med om maken. Så jag satt mig på trottoaren och trodde ja skulle svimma. Och då, som från ingenstans, klev en man ut ur en parkerad bil precis bredvid och sa - Jag såg vad som hände, jag är medical staff. Så satte han antibiotikakräm på såret och satte på något superplåster. Wow, undra om han glider runt på stan och kollar efter klantskallar som just gjort illa sig. Nåväl, jag kände hur det bara gjorde mer och mer ont och gick in på restaurangen där jag alltså la mig raklång och efter att ha legat där i 10 minuter och var tydligen grön-vit i ansiktet och svettades så svepte jag en av de andras coca-color och tog sedan en taxi till akuten. Henrik och barnen fick bli kvar, det hade bara blivit stökigare med hela konkarongen.

På akuten var det full fart, massor med folk. En vanlig söndag, sa sköterskan, folk gör tokiga saker på helgerna. Efter ett tag fick jag ett bås och doktorn kom förbi och konstaterade att det inte skulle bli något pionospelande för mig på ett tag. Efter stelkrampsspruta (jag visste inte vad det hette på engelska - tetanus- så han googlade en översättning till svenska, vilken service!), jodbad av fingret och röntgen konstaterades att jag har två sprickor i fingertoppsbenet. Inge vidare. Så nu har jag fingret inpackat i sårbindor och bandage och har någon stålkonstruktion med kardborrband på som jag ska ha i minst fyra veckor. Det bra är att det är en avtagbar historia så jag kan duscha och bada, det är vänsterhand vilket är otroligt skönt och jag har inga pianokonserter inplanerade. Det jobbiga är att fingertopparna, oavsett hand, använder man rätt mycket. Det är svårt att diska, och knyta skosnören och sätta strumpbyxor på krängande ungar. Så det kan bli. Så förnärvarande kan man lungt konstatera att min fingerspitzgefuhl är lite i obalans.