Den som lever får te

Medan Henrik och jag red runt på kameler på gränsen till Afghanistan så tog Svenska kyrkan ett stort steg framåt och accepterade homobröllop. Eller jag menar samkönade vigslar. Det är ett fantastiskt steg av kyrkan och en seger för kärleken! Min syster prästen har fått skriva under en hel hög med utträden ur Svenska kyrkan sedan dess, men jag förmodar att det är priset man får ta för att driva utvecklingen framåt. Alla hänger inte med i svängarna och alla gillar det inte. Nåväl. Vi som är kvar är stolta. Iallafall jag och många med mig. 

Dessutom fick ju våra kompisar Sara och Cecilia bli några sorts frontfigurer i media på DN:s första sida för detta. Det var ju extra kul. Så de får bli även denna bloggs homoäktenskaps frontfigurer. Nu hoppas jag såklart få gå på mitt första homobröllop. Fast de är ju klart, de är ju redan gifta borgerligt. Om man vill göra det kyrkligt också nu blir det då en vigsel till eller hur blir det då? Och det måste ju rimligen bli två möhippor. Ja, det är en del praktiska frågor som är lite oklara för mig. Dessutom kanske de inte kommer gifta sig i kyrkan, eller bjuda oss om de gör det, eller kanske gör de det när vi är i Kina. Hur det än är med den saken så tycker jag att det är väldigt roligt att de nu har möjligheten att gifta sig i kyrkan om de vill det.