Den som lever får te

Imorse var det rörigt hemma hos oss. Måndag, bara det är rörigt. Sedan ösregn och svinkallt ute vilket innebär hundra miljarder olika klädesplagg och vantar och mössor och regnkläder. Henrik skulle åka till Sverige så han stökade runt med sin packning. Och mamma och Helena skulle åka på en tvådagarstur till Xian och titta på terracottasoldaterna så de stökade med sitt. Och jag har halsont och är hängig. Så där som det är ibland. Men nu är alla påklädda, alla väskor packade och alla är iväg så jag ska snart städa upp i hallen efter morgonens tornado.

Det finns en risk att bloggandet blir lidande denna vecka eftersom vår dator började brinna i förra veckan. Eller snarare den blev supervarm och det började snälta på olika delar av skärmen och på tangentbordet. Inte så bra. och när den tillochmed blivit ett bränt hål under datorn på hyllan kände vi att det nog var läge att lämna in den. Det kommer att ta en månad att fixa om det ens går. Och eftersom Henrik dragit till sverige med sin jobbdator är jag datorlös. Så just nu sitter jag faktiskt hemma hos min kompis Anna-Karin och skriver (på en MAC därav lite konstigheter här och var i texten). Vi har kinesiska lektionerna hemma hos henne en dag i veckan nu eftersom hon har en bebis och har svårt att komma. Lilla Linnea kommer att bli grym på kineiska, hon får det bokstavligen med modersmjölken.

Ikväll när barnen somnat tänker jag titta på minst två avsnitt av Twin Peaks och dricka fem koppar te och äta ett halvt kilo av det smågodis som mamma hade med från Sverige.