Den som lever får te

Allt går i ett här på andra sidan jorden så jag tänkte lämna en lägesrapport.

Det är fredag. Det är skönt. Imorse åkte Arne och Ann-Marie hem. De har varit här i två veckor men det känns som vi knappt har hunnit ses. Först stack ju Henrik och jag iväg på vår resa till Xinjiang och sedan var de iväg tre dagar i Guilin i södra Kina så vi har gått lite om varandra. Det känns inte riktigt som vi har hunnit umgås så mycket som vi brukar. Det känns lite tråkigt. Men vi har såklart setts och hunnit äta några middagar ute och umgås lite och de har hunnit vara mycket med barnen. Det tycker både barnen och farmor och farfar är roligt. 

Jag har haft lekgrupp här idag. Vi är ett gäng svenska mammor med barn brukar träffas på fredagar. Idag kom bara två familjer, lite skralt men ok. Barnen fick springa runt och tjoa och tjimma och vi mammor hann umgås lite mellan utryckningarna.

Vad gäller sötnosarna på bilden så känns det som att de denna vecka bytt trotsroller. Det känns (eller jag kanske bara hoppas) att Nilo faktiskt blivit lite lugnare. Fortfarande är han ju en vildbatting men det känns som han mognat lite. Den där lilla sötnosen med kulmage och guldlockar däremot. Jädrar anamma vilket temprament hon håller på att utveckla. Skriker och slår och sliter av sig skorna och kastar sig på marken. Och frågar man Elsa ska vi sätta på skorna? får man först ett No! sedan ett NOOO! sedan ett NOOOOOOO!!!!!!!!! och en snyting. Mina systrar hävdar att hon är en kopia av mig i den åldern så jag känner viss sympati. Men det gör det inte mer lätthanterligt.

Denna helg ska vi göra precis ingenting. Bara gå dit näsan pekar. Det enda vi bestämt är att gå på gudstjänst på söndag. Annars ska det bara bli ett enda långt fikamaraton.