Den som lever får te

Vinterterminen börjar så smått närma sig slutet och därmed min första termin som lärare. Det är mycket spännande och givande att vara lärare. Jag är glad att jag tackade ja till erbjudandet. Men det är ett svårt jobb. Inte bara för att man måste kunna det man talar om, man måste också kunna förmedla det på ett vettigt sätt. Man måste dessutom vara inspirerande men också ordentlig, vara flexibel men ha en plan, lyssna på vad de vill göra men inte ge efter för lätt. Det svåraste tycker jag är att förklara grammatiska regler. Förmodligen för att jag inte har någon aning om vilka grammatiska regler vi har. Ja just det ja, hårda och mjuka vokaler, det känner jag igen. Och när ska man använda de? Jaa du? Jag surfar såklart på nätet för att hitta lite smarta förklaringsmodeller men jag är nog inte vidare övertygande i detta avseende.  

Eftersom barnen är trötta efter sin vanliga skoldag och de dessutom är väl medvetna om att detta är en frivillig aktivitet gäller det att hålla rätt balans mellan riktigt skolarbete och lekar. Låter man dem få lite för lång tid att avsluta en uppgift och inte är snabb att presentera nästa grej flippar de lätt ut och tappar koncentrationen och blir flamsiga och svåra att få ordning på igen. Och varje gång innan jag ens hunnit säga Hej! kommer frågan,
-Cecilia, vad ska vi leka idag? Ska vi gå ut på skolgården idag? Ska vi sjunga?
Och när jag frågar hur de mår svara hälften av dem,
- DÅLIGT!
Lite så där förpubertalt.

Men de är delaktiga och snälla. Och mina fördomar om dem stämde faktiskt inte alls. Den jag först tyckte verkade blyg visade sig inte alls vara det, och den som var lite kaxig blev lugn. Och de är duktiga på att läsa och tala och lösa uppgifter. Det är väl möjligen stavningen som är lite si och så. Och vem har inte lite svårt att stava ibland. Men det är klart att det märks extra mycket eftersom deras vanliga undervisning är helt på engelska typ "Ja har än cusin some bor i tiskland". Jag vet ju inte hur 9-åringar hemma stavar men jag förmodar ett de har färre c:n där det ska vara k och inte så många e:n i slutet av ord. Nu är terminen snart slut och vi håller som bäst på att öva Luciasånger förfullt inför terminsavslutningen som vi ska ha på en irländsk pub. Det ska bli roligt och jag hoppas mina ungar sköter sig. Även om de inte är så bra på att stava så kan de faktiskt sjunga.