Den som lever får te

Många saker var väldigt sympatiska i Kashgar. Som att man dricker te hela tiden. Det är aldrig långt till närmaste teställe. Vid bodskapsmarknanden drack vi varsinn kopp te och delade på ett bröd. Det kostade 1 krona! Och på den bästa restaurangen i stan hade de ett fantastiskt saffranste. Vi åkte dit två gånger mest för teets skull.

Och maten är fantastisk. Man äter mycket spett, framförallt lamm. Och grönsaker och olika risrätter ofta med ris. Sen äter de kopiösa mängder nybakat vitt bröd. I början känns det trevligt, alltid nybakat och i olika vackra former och dessutom säkert ur bakterie synpunkt. Men efter några dagar av vitt bröd börjar det räcka. Men det är väldigt mysigt att ständigt gå runt bland nybakat bröd.

Det allra mest fascinerande med Xinjiang är nog marknaderna. Kashgar ligger ju längs Sidenvägen och här har man dealat och handlat i flera tusen år. I Lonely Planet står det att Kashgar var globaliserat långt innan ordet var uppfunnet och det känns verkligen så när man besöker marknaderna här. Förutom den medeltida boskapsmarknaden var vi förstås också på den världsberömda Sundaymarket. Jesus Amalia – The Mothers of all Markets! Det fanns mattor, frukt, strumpor, tyger, nötter, grönsaker, sybehör, begagnade skor, verktyg och miljarder grejer till. Och för varje sak fanns det 100 stånd. Helt galet.

Följande dag när vi var på väg upp i bergen besökte vi den lokala veckomarknanden i Upal några timmar utanför Kashgar. Det var nog den mest genuina marknadsplats jag någonsin bevistat. På morgonen var vägarna fulla av människor på moppar, åsna och vagn, bil, lastbilar, gåendes – alla bärandes på varor de skulle sälja. På marknaden kunde man köpa i princip allt de använder för sitt dagliga liv – kläder, skor, schampo, toapapper, grönsaker, frukt, kött, djur, godis, mattor, husgeråd, jordbruksredskap, kryddor, tekannor, möbler. Det enda jag inte såg var tv-apparater men det fanns nog. Och alla dealar och förhandlar och umgås och verkar ha trevligt. Och barnen springer runt och jagar varandra och köper några godisar för den peng de lyckats tjata sig till av sina föräldrar. Tillskillnad från Sundaymarket var vi de enda västerlänningarna på denna marknad. Det var ett mycket spännande ställe.