Men varför då Barack!
Jag har precis avslutat Barack Obamas memoarer - Min far hade en dröm. Det var en mycket bra bok. Obama skriver väldigt bra. Och hans uppväxt är ju ganska speciell. Han är uppvuxen på Hawaii med sin vita mamma och sina vita morföräldrar. Hans kenyanska pappa lämnade familjen efter två år och flyttade tillbaka till Kenya där han gifte om sig några gånger till och skaffade ett gäng Obamasyskon. Obama träffade bra honom en gång till under sin uppväxt innan han dog. Så Obama är en svart man i USA men uppvuxen i en "vit" kultur. Hans syster är dessutom till hälften indonesisk eftersom hans mamma en tag var gift med en man från Indonesien, ytterligare en annan situation i samma familj. Så Obama tampas med sin identitet och flyttar till Chicago och försöker lära sig bli "svart" och avundas alla med släktningar som vuxit upp i svarta södern i USA med släktingar att identifiera sig med. Å andra sidan har ju han, till skillnad från de flesta andra svarta amerikaner, som ofta romantiserar Afrika, faktiskt en direkt koppling till Afrika och en jättestor släkt där som han åker och hälsar på i sitt sökande. Han skriver väldigt intressant och är både ödmjuk och insiktsfull. Han skriver också att, "sen slutade jag hålla på med droger och började plugga istället". Bara ett sådant erkännande i dubbelmoralens USA där Clintons "jag provade en joint med drog aldrig halsbloss" var så provokativt. De behöver inte gräva i Oamas sopor - i boken känns det som han redogör för sina tillkortakommanden och dumheter själv. Så jag var liksom lite smygkär i Obama, igen.
Tills jag fick veckans The Economist där huvudtemat var - Vandalism - America´s mad trade war with China! med en bild med Obama på omslaget. Åmen Barack, varför gör du så dumt. För oss som jobbar med handelspolitik är det ju ingen nyhet att demokraterna är mer protektionistiska och ständigt sätter käppar i hjulet för frihandeln. Det bär en emot att erkänna att de republikanska presidenterna faktiskt är bättre för världshandeln och därmed det internationella samarbetet. Men visst, demokraterna tar igen en del av sina missade poänger med en bättre klimatpolitik och mindre krigsföring.
Det USA gjort nu är att införa höga tullar på import av däck från Kina för att skydda sin egen däckproduktion. Detta trots att USA på det senaste G20 mötet enades med de andra rikaste länderna i världen att de INTE skulle införa sådana tullar. Alla var då rörande överens om att världen behöver mer internationell handel för att kunna ta sig ur denna finansiella kris, inte mindre. Men icke, nya tullar PANG! Det är så kortsiktigt och så dumt. Han får några nya kompisar i just den sektorn just nu, men dels är den väldigt liten, dels riskerar han att få alla andra industrier i USA att ställa samma krav. Varför får de hjälp och inte vi! Och om USA gör så så varför ska andra länder inte göra det också. Och Kina som är drabbad just i det här fallet kommer såklart slå till mot amerikanska produkter and so it goes on! Sandlådenivå, absolut!
Men ännu värre är att han genom ett sådant beslut bäddar för dåliga relationer med både Kina och en massa andra länder vilket är uselt inför det pågående G20-mötet i Pittsburgh och det Köpenhamnsmötet senare i höst där man ska förnya Kyotoprotokollet. Det mest irriterande är att alla länder vet att frihandel gynnar alla länder i långa loppet, likväl envisas länderna med att ägna sig åt petimetrig inrikespolitik att hålla än den ena än den andra bakom ryggen. Jag trodde Obama kunde lyfta blicken, men icke! Handelspolitik är så frustrerande! Men jag saknar det ändå.
Obamas åtgärd kan diskuteras, men Kina är inte direkt ett föregångsland för frihandel. Man subventionerar sina egna industrier på många olika sätt och håller valutan artificiellt låg. För eller senare väcker detta en motreaktion. Man kan diskutera om tullarna är rätt väg att gå, men ibland måste man sätta hårt mot hårt. Kina tar ingen skit. Varför ska USA göra det?
Det var inte det faktum att USA denna gång gav sig på Kina som upprörde mig. Det får de gärna gör om de använder rättvisa metoder. Bara för att jag bor i Kina beyder det inte att jag stödjer deras politik, snarare tvärtom. Om jag skulle skriva inlägg om varje gång kinesisk politik gör mig besviken skulle det inte handla om annat på denna blogg. Det som upprörde mig var att en sån good guy som Obama inte lyckas lyfta blicken utan fortsätter att köra demokraternas kortsiktiga, inåtvända handelspolitik. Jag hade hoppats på bättre tider. Sen att det var Kina det drabbade denna gång och inte Brasilien eller EU, det var för mig irrelevant.
Men vad är rättvist? Obama agerar efter "section 421" i det avtal enligt vilket Kina gick med i WTO. Det var ett tillägg som kom till för att skydda andra WTO-länder mot otillbörlig konkurrens. Om den kinesiska regeringen anser sig orättvist behandlad finns det möjligheter att ta upp detta med WTO.
Det är helt klart att Obama vidtagit denna åtgärd efter påtryckningar från facken, men vad är det för fel med det? Hans föregångare Bush lyssnade aldrig på facket utan på näringslivet, som flyttade hundratusentals jobb från USA. Detta är något som för eller senare skulle få uttryck i folkopinionen och vi ska vara glada att det är Obama och inte någon nationalistisk högerpopulist som genomför åtgärderna mot Kina. Obama har koll på läget.
Vad sedan The Economist säger struntar jag i. De har ingen trovärdighet kvar sedan de stödde Bush 2000.
