Den som lever får te

Vårt Sverigebesök sammanföll turligt nog med semletiden. Jag älskar semlor. Jag vill ha en fluffig bulle med mycket kardemumma, lagom mycket mandelmassa och jättemycket grädde. Asmycket grädde. När jag väntade Nilo tyckte jag att en semla var bästa sättet att möta behovet av ökat kalciumintag. Inte ett glas mjölk eller en yoghurt som jag tror de menar i kostråden. 

Jag hann med tre semlor i Sverige, två hemma hos Anna och en från Deres bageri i Älmhult. Men nu är semletiden över. Både för oss kineser och alla rättfärdiga kristna. Nu har vi klivit in i fastan och nu ska man ägna sig åt själslig rannsakan och generositet mot andra. Idag har vi gudstjänst i Shanghai och kantor Henrik ska inviga den för Svenska kyrkans räkning nyligen inhandlade keyboarden.