Den som lever får te

Imorse åkte Henriks bror Johan med flickvän Anna-Karin hem. Det tycker vi alla var tråkigt. Särskilt Nilo som avgudar Johan. Det har han gjort sedan allra första början. Att han dessutom fick en kick-as lego brandbåt i julklapp som de tillsammans byggde ihop gjorde inte saken sämre. Johan och Anna-Karin har varit här sedan nyårsafton och har hunnit med massor. Restauranger, akrobatikshow, konstnärskvarteren, högsta huset, gamla stan. Men framförallt har de shoppat. Jädraranama de har de gjort med besked. Nästan alla som kommer hit shoppar mycket. Och det är inte så konstigt eftersom det finns mycket fina och billiga och annorlunda saker här. Och man kan sy upp kläder för en spottstyver och man kan göra måttbeställda skor och glasögon och you name it. Men frågan är om inte Johan och Anna-Karin vunnit shoppingtävlingen. Men så har de också köpt så disparata saker som en hjälm, en gitarr för att spela Guitar Hero på Wii, porslin och dansmatta. Jag tycker det är roligt att folk hittar mycket saker de gillar här. Jag hoppas bara de slapp övervikt på flyget.  

Några som inte alls var lika skickliga shoppare men som också haft oskicket att lämna oss är Emma och Jonas. De åkte hem i måndags efter en dryg vecka här. Och det är verkligen tråkigt när folk åker hem. Folk tror att man blir trött på att ha så mycket besök men helt ärligt är det inte det. Dels är det ju bara människor vi tycker mycket som kommer, sen är det väldigt lätt att ha gäster här eftersom vi har gästrum, gästtoalett, Liu Mei som hjälper till och råddar och Shanghai är en sådan otrolig stad. Efter några dagar tar de flesta sig runt själva och då kan man tipsa folk om det ena coolare stället efter det andra. Det är lätt och folk uppskattar det. Och vi uppskattar att folk kommer hit och är med oss och ser hur vi har det och tar med sig tidningar och välling och bag-in-a-box vin och alltmöjligt. Sverige känns inte så avlägset på så sätt. Och att få hit en egen, riktig kompis som Emma och kunna prata om jobb, mat, familj, godis, politik, kollegor, böcker och titta på tv ihop var väldigt lyxigt. 

Men nu verkar det som att folk börjar vända oss ryggen. Vi har inte ett enda besök inplanerat förrän i juni då the Blockert-Norling posse kommer från Singapore. Det är 5 månader! Finns det ingen som kan förbarma sig över oss. Hatar ni oss eller?