Den som lever får te

På denna ganska tråkiga, instängda innelekplats i källaren på vårt compund spenderar vi en del tid. Det är liksom den enkla lösningen när barnen ska leka lite och det är kallt, eller regnar eller man inte har så mycket tid. Liu Mei och Elsa brukar gå dit en sväng på eftermiddagarna och sedan går Nilo och jag ned till dem när jag hämtat Nilo från dagis om vi inte har några andra planer.

De mindre barnen i vårt compund The Summit och deras ayisar hänger mycket där. Eftersom jag är där en del så känner jag en del av dessa ayisar och de är alltid snälla mot mig. Även om de ibland nog blir lite avbrutna i sitt prat/skvaller om sina arbetsgivare och annat. Eller så pratar de bara snabbare så jag inte hänger med, det är inte så svårt för dem att villa bort mig på kineiska. Även om de ofta säger - Åh vad duktig du har blivit på kineiska. Liu Mei brukar berätta för mig ibland om vad de pratar om. Eller valda delar av vad de pratar om. Den ayins arbetsgivare är så jobbig, och hennes är jättesnål och hos dem är de otrevliga etc.

Men innelekplatsen, eller B1 (som det står i hissen) som Liu Mei och jag brukar kalla det när vi SMS:ar är ett ställe där man inte sällan kan hitta oss mellan 16-17. Vardag helt enkelt.