Den som lever får te

 

Nu när jag följer min syster Mymlans blogg från Indien ser jag på min egen blogg med nya ögon. Jag vill se hur hennes vardag ser ut, hur sängen ser ut där hon sover, vad och var hon äter frukost, hur tar hon sig till jobbet och dricker hon kaffe eller inte? Allt sådant där som man inte kan förstå om man inte är där och som man blir så nyfiken på. Jag skulle vilja vara en liten fluga på hennes axel.

Så därför tänkte jag att jag också ska skildra min vardag lite grundligare. Henrik har också en plan att printa ut hela min blogg och spara den i något bokformat när vi åker härifrån så vi kan ha som minne från Kinatiden. Och som barnen kan bläddra i när ciaikina.blogg.se inte finns kvar längre. I skenet av det tänkte jag att jag vill ju faktiskt minnas hur vår vardag såg ut. Jag har kanske skildrat vårt vardagsliv nu och då i bloggen tidigare, jag har inte gått tillbaka och kollat. Men oavsett det tänkte jag skriva några inlägg och framförallt lägga ut lite vardagsbilder. Jag ska stoppa vår lilla svarta kamera i fickan, som Henrik köpt just i detta avseenede och börja fota min kaffemugg, cykelköerna på morgonen, lekplatserna som jag står och hänger vid och vad vi äter till middag en vanlig dag.

Jag börjar därför med en morgonbild. Varenda morgon klockan halv nio, kvart i nio om vi är sena, hoppar vi upp på cykeln alla tre och susar iväg över gården uti morgontrafiken på Wulumuqilu. I regn, i minusgrader, i stekande sol, i hagel - inte en endaste dag har vi åkt till dagis på något annat sätt och faktum är att barnen har knappt varit sjuka, iallafall inte båda samtidigt, så varendaste vardag rullar Shanghais coolaste cykel iväg med detta gäng.