Da Blockertz
Vi har besök igen. Vårt sista i Shanghai. Det är min kompis, kollega, side-kick Daniel och hans fru Sara och deras son Gabriel som är här på besök från Singapore. Daniel kom för att vara med på förra veckans handelsrådsmöte (jag har knappt hämtat mig från de TVÅ dagarnas arbete!) och Sara och Gabriel anslöt i fredags. Vi är såklart glada allihopa för att de äntligen tagit sig norrut men gladast av alla är nog Nilo. Gabriel och Nilo har SÅ roligt tillsammans. Från att Nilo vaknar klockan halv sju och smugit in och väckt Gabriel så leker de hela tiden. Och när Gabriel var med mig och hämtade Nilo på dagis i förrgår blev Nilo så lycklig så han drog runt Gabriel på dagis för att presentera honom för alla:
- This is Gabriel, he is my friend. He is 7 years old. 7!!!
Bara så att alla förstår storheten i att ha en kompis som är SJU år gammal. Det är inte småpotatis det.
Även om inte jag drar runt på Daniel och Sara och säger:
- These are my friends. They are 41 years old! 41! (Jag tror inte heller det skulle ge riktigt samma cred som det gör för Nilo). Så tycker jag det är roligt att ha dem här. Och vi kör samma program för dem som för våra andra gäster (jag vet, alla tror att de får individuella besöksprogram men vi bara luras). Det kanske kan tyckas som att vi är enkelspåriga och gör det enkelt för oss. Visst är det så, men framförallt har vi lyckats jobba fram ett bra besöksprogram efter två år här. Just nu har de dock smitit iväg till Xian på två dagar men imorgon kommer de tillbaka för ett sista dygn hos oss. Då kommer vi smyga in till dem allihop och väcka dem klockan halv sju och fråga om vi inte kan börja leka snart.
Kommentarer
Trackback
