Den som lever får te

På vår gård finns det ett gäng stora killar som Nilo hänger med. Eller kanske snarare hänger efter. De är 7-8 år och cyklar runt gården och är liksom tuffa. Nilo älskar att vara med dem. Från vårt vardagsrumsfönster kan han se när killarna är ute på gården och då bara måste han ut, genast! - Pappa! Mamma! Alex och Earl är ute och jag måste också gå ut NU! Och sen står han och hoppar i hallen tills man går ut med honom. Alex och Earl och de andra stora killarna är hyggliga och låter Nilo cykla med dem och låter honom hänga runt dem. De kanske tycker att han är ett litet småglin men såvitt jag kan se och höra (när jag tjuvlyssnar på dem) så är de ändå snälla mot Nilo. Även om de kanske inte alltid tycker det är det roligaste som finns att ha en 4-åring hängande i hasorna. Och om Alex inte är ute på gården när Nilo kan han bli så besviken att han skriker, - Dumma, dumma mamma! Det är liksom det enklaste sättet att rikta det mot den som står närmast-