Den som lever får te

När vi hade plockat meloner bjöd de på lunch. De hade gjort så fint och köpt förberett så många goda fina rätter. Vissa saker som grisöronen, kotungan och gristarmarna kanske jag inte åt så mycket av men jag smakade lite plikskyldigt och allt det andra var supergott. Det märktes att de hade ansträngt sig och erbjöd även baijiu som sig bör. Fast eftersom det var lunch och vi dessutom druckit det avböjde vi (och hoppas att vi inte gjorde fel!).

Precis som jag läst i böcker om Kina så är maten superviktig men det där med inredning inte så. Visst var de väldigt fattiga och kunde förmodligen inte köpa en massa saker. Men det förvånade ändå oss att de bor så otroligt stökigt och smutsigt och eländigt. I det stora vardagsrummet som var helt i betong fanns en plansch i ett hörn, ett lågt bord, några pallar och en TV. De sitter alltså på de 10 cm höga pallarna och tittar på TV. Och i hörnet av rummet låg det några kartonger och lite skräp inslängt. Och sovrummen var inte bättre. Samma sak på gården. Överallt såg det likadant ut. Även när vi var hemma hos syster nummer tre inne i stan så var det stökigt och rörigt. Det handlar naturligtvis om  pengar, men det kändes också som att de inte direkt bryr sig om det. Men maten däremot, det måste vara mycket och gott och finaste sakerna. 

När vi ätit klart kom det många grannar som ville titta på oss. De är nyfikna kineserna. Men det skulle jag också vara om det kom kineser till Korpo. Jag skulle också smyga in till grannen och kika lite på dem.