Efterlängtad
Den där pricken under fallskärmen ovanför båten på den filippinska himlen är Henrik. Jag längtar efter honom. Vi har bara setts ett par timmar på över två veckor. Det är tråkigt. Har man en man vill man ju träffa honom lite oftare än så. Anledningen till denna brist på umgänge är att han åkte till Sverige dagen efter jag kom hem från Indien. Men på onsdag kommer han tillbaka så då ska vi va! Det kommer bli spännande att träffa honom inte bara för att det var så länge sedan utan också för att varje gång man träffar honom nu för tiden ser han annorlunda ut. När jag såg honom senast hade han gått ned 10 kg och nu är det nog 13! Det är helt ofattbart mycket. Jag ska stoppa honom när det blir för mycket.
Elsa längtar också efter Henrik. Varje morgon frågar hon,
- Vaj ej Pappa?
Och när hon blir arg på mig säger hon springer hon till ytterdörren och försöker få upp den och skriker,
- Dumma mamma, inte vaja mamma, vaja pappa.
De är väldigt söta våra barn. Jag går och drar på en segdragen förkylning och igår fick jag en hostattack av gudsnåde. Jag hostade och hostade i säkert en kvart och tårarna rann. Barnen blev rätt stressade men istället för att bli passiva så agerade de, och grymt snabbt. Elsa stod och klappade mig på ryggen och sa,
- Ingen faja mamma. Mei wenti, mei wenti (ingen fara - på kinesiska)! Pjosit mamma, pjosit!
Nilo visste också precis vad som behövdes. Han sa,
- Mamma, ta det lungt jag fixar det här.
Så sprang han in på toaletten och hämtade hostmedicin, ett glas vatten och några bindor. Det var inte helt klart hur jag skulle använda bindorna i detta läge men jag blev så rörd av omtanken att jag inte ifrågasatte den detaljen.
De gjorde precis som jag lärde mig på Röda Korsets första hjälpen kurs att man ska göra vid ett akutläge, där lärde vi oss att det absolut viktigaste är att man gör NÅGOT. Att man inte blir passiv. Sen kanske man inte gör exakt rätt saker, bindor funkar ju t.ex. inte så bra på hosta men de andra grejerna var helt rätt. Och att sitta bredvid och lugna den skadade eller sjuka som Elsa gjorde var också precis rätt. Inte för att att detta på något sätt var en akutsituation men det var ändå rörande att se deras omtanke och agerande när de blev stressade över att jag inte kunde sluta hosta.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag kräver bild på din söta man
Postat av: Mymlan
Vad söta barnen är!!! Jag vet (genom en kompis kompis) att man kan kissa på sig vid hostattacker och då kommer en binda mycket väl till pass.
Postat av: Cia
Förstås!! Svårt bara att få den på plats när man är mitt i en hostattack, men jag fattar logiken.
Postat av: linda sörensson
Skrattade så tårarna ran när jag läste detta. Vilka handlingskraftiga barn du har!
Måste säga att jag kommer sakna att läsa din blogg när du åker hem. Har läst din blogg sedan jag första gången fick veta att vi var på väg till Shanghai med familjen. Det var i Juli förra året. Nu har vi varit här sedan 1 september -09. Jag har till och med sätt dig när du kommer med din super bike. Jag har min äldsta dotter på The nest så jag cyklar också Wulimuqi lu dagligen:)
Trackback
