Den som lever får te

Jag har aldrig tidigare varit i ett land som är så färgsprakande som Indien. Det är verkligen ingen överdrift att säga att det är färg överallt. Kvinnorna, alla kvinnor, från fattiga byggarbetare till rika kvinnor har sari. Och alla är i vackra färger och med matchande sjalar och undertröjor. Av alla kvinnor jag såg var det högst 5% som inte bar sari. De verkar ju inte helt bekväma att bära men det verkar sekundärt. Jag förstår verkligen att Meera tyckte svenska kvinnor klädde sig så tråkigt. Alla kvinnor har dessutom halsband, armband, örhängen, hand och pannutsmyckningar osv. Helst i guld. Meera hävdade att Indien var det land som ägde mest guld i världen, om man räknade faktiskt guld och inte bara guldtackor. Blommor i håret var också snarare regel än undantag.

Men även husen och bilarna och skyltarna var färgglada. Det finns liksom anledning att man har en alldeles vit sida på en buss, det blir ju roligare om man målar den blå med en solnedgång på. Och nu när det närmade sig regionalval, jamen då målar man bara upp bilder på sina representanter på väggarna över hela stan. Man blir verkligen glad av alla färger och på något vis känns det positivt och livsbejakande mitt i all fattigdom och smuts. Jag må vara fattig men inte fattigare än att jag kan köpa ett snöre med jasminblommor att sätta i håret eller inte fattigare än att jag kan lägga tre rupier på målarfärg och måla min cykel turkos.