Den som lever får te

Att få hälsa hälsa på och bo hos folk från landet man besöker är fantastiskt. Kulturupplevelserna börjar liksom redan till frukost. Och man får lära sig om allt från vad de tittar de på för TV-program till vad de skrattar åt. Det var såklart helt fantastiskt att få bo hos familjen Ramanatan i Chennai. De var så gästvänliga, intressanta och omtänksamma. De ville att vi skulle få se och uppleva så mycket som möjligt så de hade ett digert, på gränsen till galet, program åt oss. Eller vad säger ni om frukost, historiskt museum, armbandsaffär, sariaffär, lunch, konstmuseum och det brittiska fortet, kaffe, promenad på stranden, sidenaffär, dansföreställning och middag. Och alla saker på olika delar av staden med den galna trafiken. Det var dag ett. Och när jag efter middagen kämpade mot sömnen säger Meera,
- Och imorgon är avfärd klockan 5.30!

Så då gjorde vi det. Meera är nämligen ingen person man säger emot. Inte så att hon inte är omtänksam eller lyhörd. Det är hon. Men hon har helt enkelt en plan och hon vill ta oss på den.
- Vill ni ha kaffet nu eller senare?
- Båda går bra, kanske lite senare?
- Ok, ni får det nu! 
Efter ett tag insåg vi att hennes frågor var retoriska så tillslut svarade vi bara ja på allt. Men jag är glad att vi gick upp 5.30 och att vi gjorde allt annat hon hade planerat åt oss för inte en plats eller måltid eller utflykt var tråkig.

Både Meera och hennes man Mr Ramanatan är högutbildade och belästa så de kan otroligt mycket om historia och kultur och allt möjligt. Bara att få sitta och prata med dem var spännande. Och roligt. Båda har mycket humor. Mr Ramanatan har en lite torr underfundig humor. När de satt och jämnförde vem som egentligen var smartast i familjen förklarade Mr Ramantan,

- Det kanske stämmer att mina söner hade 100 % rätt på engelskaexamen och jag bara hade 60%. MEN när jag skrev provet på 50-talet krävdes det att man skulle recitera Shakespeare och kunna kansliengelska. När mina söner skrev examen var det frågor som: Vad är en katt? En växt, en frukt eller ett djur? Jag var med mina 60% den näst bästa i hela regionen Tamil Nadu!

Mr Ramantan äger ett jordbruk som odlar sockerrör utanför Chennai (indisk jordbrukspolitik och sockerproduktion är två mycket intressanta ämnen för oss handelsmänniskor) men har också doktorerat i historia eller eller juridik eller något. Han brukar dock referera till sig själv som en simpel sockerbonde.

En av sönerna, Ramesh, bor ibland i Texas, USA och ibland i Chennai. Han var där när vi var på besök så vi umgicks med honom också. Han är också mycket trevlig och honom hade jag träffat tidigare när han besökte Stockholm för snart fem år sedan. Jag minns det mycket väl för jag var i 9:e månaden med Nilo och jag var stor som ett hus. Vi tog honom på en båttur till Drottningholm och det ösregnade. Nåväl, det var en annan historia.