Den som lever får te

Förra helgen öppnade äntligen Expo. Förberedelserna för detta evenemang började redan när vi kom för snart två år sedan, både för Henriks jobb och för Shanghai, så hela vår vistelse här har präglats av att det snart ska börja, detta stora, spektakulära event. Så det är skönt att det nu är invigt. Att förlossningen gick bra så att säga.

Och visst är det spektakulärt. Det går inte att förneka. Det är världens största expo någonsin, såklart. The Mother of all Expos. Flest paviljonger, störst yta och flest besökare beräknas komma. Om man så ska bussa in kineiska bönder från Sichuan så ska publikrekordet slås. Har man bestömt sig så har man. Och då är det himla praktiskt att vara en diktatur, man pekar bara med hela handen. Men oavsett det så kommer det komma massvis med människor och det är häftigt.

Springtime ska göra en liten Expoguide med tips om de snyggaste paviljongerna, bästa restaurangerna, roligaste affärerna etc. som de bad mig hjälpa dem med. Tanken var att jag skulle hålla på med det denna vecka men eftersom jag ägnade första halvan av veckan till min kom-iform-till-bikinin-på-fyra-timmar-men-du-mår-som-skit-diet så kunde jag åka dit först i torsdags och fredags. Men det var kul att komma dit. Det är verkligen något annorlunda. Anna-Karin har hjälpt mig att reka så tillsammans har vi nu rätt bra Expokoll. De mest populära paviljongerna är UK - som ser ut som en stor rund hårig boll, Korea - som har ett enormt färgglatt typ legoslott, Saudi Arabien - som ser ut som ett halvt ägg på ben med palmer på taket och Japan - som är ett enormt rosa jättefult tält med spröt. Ja ni fattar. Arkitekterna har haft lekstuga med principen alla idéer är bra idéer. Det är iallafall inte tråkigt.